Svalin (fornisländska: Svalinn, ”svalkaren, den kylande”) är enligt nordisk mytologi den sköld som på solens vagn står framför solen för att den inte ska förbränna allt på jorden.
Skölden nämns i Grímnismál 38 i Poetiska Eddan.
- Svalin han står
- framför solen ständigt,
- en sköld för skinande gud:
- brinna skulle ju
- berg och vågor,
- ifall han fölle ifrån.
- Övers. Björn Collinder, 1957[1]
|
- Svalinn hęitir,
- hann stęndr sólu fyrir,
- skjǫldr skínanda goði;
- bjǫrg ok brim
- vęitk at brinna skulu,
- ef hann fęllr í frá.
- Finnur Jónssons utgåva 1932
|
|
Det är den för oss synliga solskivan som här uppfattas som en rundsköld framför den ”verkliga” solen.[2] Om skölden inte hade funnits skulle hettan bli så stor att bergen skulle brinna och haven förångas.
Se även
Källor
![]()
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Svalin, 1904–1926.
- ^ Björn Collinder, Den poetiska Eddan, Forum 1957, sid 64.
- ^ Finnur Jónsson, 1932, De gamle Eddadigte, København, sid 70.
