- För andra betydelser, se Susa (olika betydelser).
Susa (persiska: شوش) är en forntida stad som var huvudstad i det forntida riket Elam. Susa är beläget i det som nu är västra Iran, omkring 20 mil norr om Persiska viken, på slättlandet sydväst om bergskedjan Zagros, norr om Basra i Irak.[1] Susa ligger vid floden Kercha som drar med sig lera från Zagros vilket gör regionen där Susa ligger mycket bördig.[2]
Susa är en av världens absolut äldsta städer och har genom historien erövrats, förstörts och byggts upp igen flera gånger. Staden nämns i Bibeln.
Susa blev 2015 listat av Unesco som kulturellt världsarv.[3] Den moderna iranska staden Shush är idag belägen vid den plats där Susa låg.[2]
Historia
Med sin långa historia är Susa en av världens äldsta städer och har varit kontinuerligt bebodd sedan omkring år 4200 f.Kr. (eller till och med 5000 f.Kr.[4]) och kallades ursprungligen Susan eller Susun.[5][2]
Ungefär år 1160 f.Kr. blir Susa huvudstad för riket Elam. Den assyriska kungen Ashurbanipal (r. 668-627 f.Kr.) totalförstörde Susa på 640-talet f.Kr.[6][4][7], men staden återuppbyggdes för att senare igen bli erövrad 538 f.Kr.[6] av den persiska kungen Kyros II. Kyros II:s son Kambyses II (r. 530–522 f.Kr.) gjorde Susa till den persiska dynastin Akemenidernas huvudstad.[2][3][7]
Dareios I "den store" (r. 521–486 f.Kr.) återuppbyggde, renoverade och uppförde stora monumentala byggnadsverk och palats i Susa, såsom Dareios den stores palats[5][6] Under tiden för Artaxerxes I (r. 464–423 f.Kr.) förstördes mycket av Susa av en brand, men Artaxerxes II (r. 404–358 f.Kr.) återuppbyggde staden med flera monument som har beskrivits för sin enastående prakt.[2][6]
Alexander den store erövrade Susa utan strid år 331 f.Kr.[6][7] och år 324 f.Kr. hölls Susabröllopet då Alexander den store gifte sig med Stateira III (dotter till Darius III) i Susa.[5] År 116 erövrades Susa av romarna, men de lyckades inte behålla makten.[7]
Susa förstördes av muslimska arméer år 638 av kalif Umar ibn al-Khattab[6] för att åter igen bli återuppbyggd. På 1200-talet blev staden slutligen totalförstörd av invaderande mongoler, och därefter övergavs staden.[2][6][7][8]
Omnämnd i Bibeln
Det finns många bibliska kopplingar till Susa. Den bibliska profeten Daniel ligger begravd i Daniels grav i Susa[7] och Esters bok (1:5) i Gamla Testamentet utspelar sig i Susa och handlar om kung Xerxes I (regeringstid 486-465 f.Kr.)[2][9]:
Som avslutning gav kungen under sju dagar ett gästabud för alla på borgen i Susa, från den högste till den lägste. Festen ägde rum på den öppna platsen i slottsträdgården.
Lämningar
År 1840 (eller 1850[7]) upptäcktes lämningarna av Susa. Stadens ruiner grävdes ut under flera omgångar med start år 1851, 1884, 1897 1946 och 1969.[10][4]
Akemenidernas version av Susa upptog 120 hektar (1 200 000 m2) och var omsluten av en sluttande vallgrav med 10–15 m höga vallar. Ingen stadsmur har hittats, så vallarna var sannolikt tillräckligt som skydd.[10] Susa är uppbyggt på fyra kullar:
- en med en citadell
- den andra med Dareios den stores palats
- på den tredje fanns de centrala stadskvarteren
- på den fjärde var bostäder[7]
1 600 lertavlor med Protoelamitisk bildskrift från ca 3000 f.Kr har grävts ut i Susa.[5] Dessa innehåller bland annat det äldsta dokumenterade räknesystemet med basen 10.[11] Under 1100-talet f.Kr. erövrade elamiterna Babylon, och efter det fördes många kulturskatter såsom Hammurabis lagar och många kudurrun tillhörande Babylons kung Meli-Shipak II till Susa, där det hittades 1902 av franska arkeologer.[5][11]
Dareios den stores palats är den mest utmärkande byggnaden bland Susas ruiner. Palatset, som ligger i nordöstra delen av Susa, byggdes ursprungligen av kung Dareios I "den store" (r. 521–486 f.Kr.) och av hans son kung Xerxes I (r. 486-465 f.Kr.). År 404 f.Kr. fortsatte även Artaxerxes II (r. 404–358 f.Kr.) att bygga vidare på palatset, och han byggde även ett annat palats en bit västerut.[10][12]
Galleri
Referenser
Noter
Tryckta källor
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Susa.
.jpg)
