Redan under sina studier vid Uppsala universitet med en filosofie kandidatexamen 1935 kom Sture Werner in på magnetismens område.[3] Han blev välkänd för sina undersökningar av järnmalmers magnetiska egenskaper och deltog under åren 1929–34 i den jordmagnetiska uppmätningen av det svenska fastlandet.[3]
Efter avslutade universitetsstudier fick han år 1936 fast anställning som geofysiker vid SGU, där han ansvarade för den geofysiska malmletningen.[3] En Slingram[4][5] uppfanns vintern 1936 av Sture Werner och ingenjören Alfred Holm (1912–86) och är den i världen mest använda metoden vid elektromagnetisk prospektering.[2] En gedigen fältorganisation för Skelleftefältet med djupprospektering ledde till att flera viktiga fynd gjordes - exempelvis i Adakområdet med Rudtjebäckenmalmen och i Kristinebergsområdet. Från området Rävlidmyran finns den efter Sture Werner uppkallade kopparmalmen — Sturemalmen. Malmen i Rävlidmyran omfattade två stråk varav det norra var det största.[6]
Sture Werners utveckling av metoder inom det magnetiska vetenskapsområdet gjorde SGU till en internationell spjutspets inom området. Detta gäller särskilt Werners metoder för tolkning och ökad förståelse av magnetiska kartor, som kom till sin rätt tack vare datorbaserad informationsteknologi.[2] Han blev internationellt uppmärksammad för sin teori och metod - Werner deconvolution[7][8] - avseende tolkning av resultat från magnetiska mätningar.[3]
År 1954 förordnades Sture Werner till speciallärare i geofysisk malmletning vid KTH. Parallellt med sitt arbete vid SGU förmedlade han under mer än 20 års tid sina kunskaper och erfarenheter till blivande bergsingenjörer och övriga personer verksamma inom den svenska gruvindustrin. För denna sin pedagogiska gärning blev Sture Werner mycket uppskattad.[3]
Under den stora inventeringen av järnmalm i Sverige under 1960-talet påbörjades under hans ledning SGU:s verksamhet med flygmätning.[9] Denna var en mycket detaljerad uppmätning av det svenska fastlandets magnetiska, elektriska och radioaktiva egenskaper.[3]
Sture Werner invaldes år 1971 som ledamot 579 av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien - Avdelning V, Bergstekniska vetenskaper. Under tidsperioden 1973–74 var han president i ”The European Association of Exploration Geophysicists”.
Långt in på 1980-talet deltog Sture Werner aktivt i geovetenskapliga sammanhang. Framför allt gällde detta för det internordiska geosamarbetet på Nordkalotten, där han var initiativtagare till och under många år ledare för den geofysiska gruppen.[3]
Familj
Sture Werner var son till Johannes Tobias Werner, (1878–1930), som var folkskollärare i Forserum, och Wiktoria, född Karlsson, (1883–1972). Han var gift med Betty, född Nyman, (1907–48). De hade barnen Ulla (född 1938), Karin (1942–1986) och Brita (född 1944). I andra giftet var Werner från 1969 gift med Barbro, född Flood, (1926–90).[10] Sture Werner är begravd vid Bromma kyrka tillsammans med sin första hustru Betty.[11]
Släktens äldste stamfader på faderns sida var bonden Per Carlsson (1685–1759) från Hultsjö i nuvarande Sävsjö kommun.[10] På moderns sida kom släkten från Malmbäck i nuvarande Nässjö kommun med förfäderna Sven Sigfridsson, född omkring 1606, och Karin Olofsdotter (1608–97).
Bibliografi i urval
”Determinations of the magnetic susceptibility of ores and rocks from Swedish iron ore deposits”, Stockholm, 1945, Serie: Sveriges geologiska undersökning. Serie C, Avhandlingar och uppsatser, [ISSN: 0082-0024 ;] Nr 472, Serie: Årsbok / Sveriges geologiska undersökning, [ISSN: 0082-0016 ;] Nr 39:5.
”Manganese mineralization in the Ultevis district, Jokkmokk, North Sweden”. P. 1, Geology / by Olof H. Ödman ; with appendices by Sture Werner and G. Lundqvist, Stockholm, 1947, Serie: Sveriges geologiska undersökning. Serie C, Avhandlingar och uppsatser, 0082-0024 ; 487.
”Interpretation of magnetic anomalies at sheet-like bodies”. SGU Årsbok 43 (6):1-130 1953.
Geofysiken i gruvindustrins tjänst: föredrag jämte diskussionsinlägg vid Svenska gruvföreningens årssammanträde de 26 november 1960. Meddelanden från Svenska gruvföreningen, 0586-9021 ; 97. Stockholm: Svenska gruvföreningen. 1960. Libris9k324rbk7b3220vg
”Kvantitativa malmberäkningar på grundval av geofysiska undersökningar : föredrag vid Jernkontorets tekniska diskussionsmöte den 21 maj 1965”, Stockholm : Jernkontoret, 1965, s. 459-500, Serie: Meddelanden från Svenska gruvföreningen, [ISSN: 0586-9021 ;] Nr 116.
Grip, Erland; Werner Sture (1968). Prospektering i mellansverige: bakgrund, förutsättningar och önskemål. Stockholm. Libris1783839
Referenser
Noter
^Sveriges Dödbok SDB 1860–2016, USB, Version 7.10, Sveriges Släktforskarförbund (2016).
^ [abc] Nationalencyklopedin. Band 19 (1996), s. 372.
^Påsse Tore, Kim-Andersson Anna, red (2008). Sveriges geologiska undersökning: 150 år i samhällets tjänst : undersökningen, uppdragen, människorna. Uppsala: Sveriges geologiska undersökning. sid. 43. Libris11227160. ISBN 9789171588074
^RävlidmyrgruvanArkiverad 12 augusti 2014 hämtat från the Wayback Machine., Delprojekt tillsyn, "Tillsynsrapport - efterbehandling av sulfidmalmsgruvor", Meddelande 3 • 2012, Länsstyrelsen i Västerbotten. s. 33.
^SGU: "Werner deconvolution", Hans Lindberg, Geospex Asc, Sydney, Australien, ID-nr: PRAP 85082, Rapport 1985-04-15.
^Påsse Tore, Kim-Andersson Anna, red (2008). Sveriges geologiska undersökning: 150 år i samhällets tjänst : undersökningen, uppdragen, människorna. Uppsala: Sveriges geologiska undersökning. sid. 41. Libris11227160. ISBN 9789171588074
^Påsse Tore, Kim-Andersson Anna, red (2008). Sveriges geologiska undersökning: 150 år i samhällets tjänst : undersökningen, uppdragen, människorna. Uppsala: Sveriges geologiska undersökning. sid. 44. Libris11227160. ISBN 9789171588074
^ [ab] Svenska släktkalendern. Årg. 21 (1978). Stockholm: Almqvist & Wiksell International. 1978. sid. 403-406. Libris3684379. ISBN 91-0-042816-7
Nekrolog över Sture Werner av Leif Eriksson i Dagens Nyheter 4 mars 1989.
Påsse Tore, Kim-Andersson Anna, red (2008). Sveriges geologiska undersökning: 150 år i samhällets tjänst : undersökningen, uppdragen, människorna. Uppsala: Sveriges geologiska undersökning. sid. 41-44. Libris11227160. ISBN 9789171588074
SGU: "Werner deconvolusion", Hans Lindberg, Geospex Asc, Sydney, Australien, ID-nr: PRAP 85082, Rapport 1985-04-15.
Svenska släktkalendern. Årg. 21 (1978). Stockholm: Almqvist & Wiksell International. 1978. sid. 403-406. Libris3684379. ISBN 91-0-042816-7