Stenduva[2] (Columba rupestris) är en bergslevande asiatiskfågel i familjen duvor inom ordningen duvfåglar.[3] Den förekommer i bergstrakter i Asien. Arten minskar i antal, men beståndet anses ändå vara livskraftigt.
Utseende
Stenduvan är närbesläktad och mycket lik klippduvan men lever vanligtvis på högre höjd.[4] Den särskiljs från klippduvan på det breda vita bandet på den i övrigt svarta stjärten. Den har också ljus rygg som kontrasterar mot den grå manteln och övergumpen, och den är oftast generellt något ljusare än klippduvan.[5]
Läte
Lätet anses vara likt klippduvans, men ett snabbt upprepat och gurglande "gut-gut-gut-gut” är både ljusare och mer abrupt avslutat,[6] med en snabb serie korta och djupa toner som används som spelläte.[7]
Utbredning och systematik
Stenduva förekommer i bergstrakter i Asien och delas in i två underarter med följande utbredning:[3]
Columba rupestris rupestris – förekommer från västra Mongoliet till östra Tibet, södra Kina och Korea
Ekologi
Stenduvan lever i oländig terräng på 1 500 till 6 100 meters höjd, framförallt från 2 000 meter och högre. Den är huvudsakligen en stannfågel men populationer som häckar på mycket hög höjd flyttar till lägre nivåer på vintern. Den lever i flock året runt, ibland tillsammans med klippduvor, är orädd för människor och födosöker ofta i odlingar.[8]
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal i konkurrens med klippduva, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs lokalt ofta ganska vanlig.[9]
Namn
Fågeln har på svenska även kallats östlig klippduva.[1]
^ [ab] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
^Raffael Ayé, Manuel Schweizer, Tobias Roth (2014). Helm Field Guide: Birds of Central Asia (andra upplagan). London: Bloomsbury Publishing Plc. sid. 146-147. 978-0-7136-7038-7
^Brazil, M. (2009). Field Guide to the Birds of East Asia: Eastern China, Taiwan, Korea, Japan and Eastern Russia. Christopher Helm, London.
^Gibbs, D., E. Barnes, and J. Cox (2001). Pigeons and Doves: A Guide to the Pigeons and Doves of the World. Pica Press, Robertsbridge, UK.
^Rasmussen PC & JC Anderton (2005). Birds of South Asia: The Ripley Guide. Volume 2. Smithsonian Institution & Lynx Edicions. sid. 205
^Gibbs, D.; Barnes, E.; Cox, J. 2001. Pigeons and doves: a guide to the pigeons and doves of the world. Pica Press, Robertsbridge, U.K.