Statens torvingenjör var titeln på den ämbetsman som under första hälften av 1900-talet hade till uppgift att bland annat genomföra torvundersökningar och rådgöra allmänheten i torvtekniska frågor.
Historia
Svenska mosskulturföreningen fick 1901 höjt anslag av staten för ”anställande av en torvingenjör som skulle tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar i torvtekniska frågor, verkställa torvundersökningar, uppgöra förslag och beräkningar till torvindustriella anläggningar m.m.”. Torvingenjören sorterades under Lantbruksstyrelsen. 1903 fick torvingenjören en assistent. Torvstaten fortsatte att öka i storlek och i början av första världskriget – när det fanns ett stort behov av bränntorv – fanns det en förste torvingenjör, tre torvingenjörer och en torvassistent. Torvstaten nådde sin höjd 1918 med en förste torvingenjör, fyra torvingenjörer, två torvassistenter och tre torvbiträden.[1]
Efter krigets slut började personalbeståndet att avvecklas och bergsbyrån i Kommerskollegium tog över ansvaret 1921. Förste torvingenjören gick i pension 1929 och den siste kvarvarande torvingenjören pensionerades 1940. Efter deras avgång fick de förordnande från Kommerskollegium att vid behov tjänstgöra som extra torvingenjörer vid utredningar och tjänster åt allmänheten.[1]
