Idén kom på 1700-talet från England, och introducerades av slottsbyggmästaren Clas Eliander 1748. Uppfinningar och upptäckter av detta slag hamnade snabbt i god jordmån i nyttotänkandets era. Den främsta anledningen till att det tunga materialet accepterades som byggelement var att timret behövdes för tillverkning av träkol för masugnarna.
Produktionen av slaggtegel pågick fram till mitten av 1900-talet. Då hade kokset i stor utsträckning ersatt träkolsbränslet i masugnarna. Slaggen blev därmed mer basisk, och lämpade sig inte längre att gjuta – den sprack när den stelnade.
