Skyddskåren i Nummi.Skyddskårernas överbefälhavare Lauri Malmberg i skyddskårsuniform modell 1927.Skyddskårsläkare i uniform modell 1927 med skyddskårens tjänstetecken.Skyddskårsman i uniform modell 1927 med skyddskårens tjänstetecken.Skyddskårsuniform cirka 1924, med tjänsteställningstecken för kompanichef. Armémuseum.
Skyddskårerna hade bildats inför finska inbördeskriget 1918. I augusti månad 1918 utfärdade senaten på organisationens eget initiativ en skyddskårsförordning, som fastslog att kårerna var en del av landets försvarsmakt. Detta bekräftades genom lag stiftad av riksdagen 1927.
Uppdrag
Skyddskårsorganisationen hade regeringens uppdrag att befrämja folkets försvarsduglighet samt att försvara fosterlandet och den lagliga samhällsordningen. Skyddskårsorganisationens överbefälhavare var på samma sätt som arméchefen underställd republikens president. Efter den så kallade skyddskårskonflikten utnämndes Lauri Malmberg i september 1921 till befälhavare över skyddskårerna. Under hans ledning kom organisationen medvetet att gå in för att framhäva sin strikt militära och opolitiska funktion. Delar av skyddskårerna stod dock bakom det misslyckade så kallade Mäntsäläupproret år 1932. Den finska försvarsmakten omorganiserades 1933 och övergick då till territorialsystemet, som grundade sig på skyddskårernas indelning. Skyddskårsorganisationen anknöts allt närmare till försvarsmakten.
Organisation
Under skyddskårsorganisationens överbefälhavare leddes verksamheten av en huvudstab. Landet var indelat i 22 skyddskårsdistrikt under 1930-talet; under vinterkriget och under tiden mellan vinter- och fortsättningskriget i 34. Av dessa var "Nylands södra", "Raseborgs" och "Vasa" skyddskårsdistrikt svenskspråkiga, "Helsingfors" och "Åbolands" var tvåspråkiga. I varje kommun fanns minst en lokal skyddskår; i många dock flera. Flera skyddskårer kunde sammanföras till en skyddskårskrets. Som mest fanns det 714 lokala skyddskårer (1944). Officerare från armén tjänstgjorde i skyddskårens huvudstab, i distriktsstaberna och som kretsbefälhavare. De lokala skyddskårerna var indelade i kompanier eller plutoner. De lokala cheferna var reservofficerare eller reservunderofficerare som erhöll ett mindre arvode. Skyddskårernas medlemmar valde på riks-, distrikts- och lokalnivå en "vald stab" av förtroendemän som biträdde och var rådgivare åt respektive chef, framförallt i ekonomiska frågor. Befälet skulle åtnjuta medlemmarnas förtroende. Skyddskårernas befälsskola (SkPK) låg i Tusby.
Skyddskårseden
Skyddskårernas medlemmar skulle svära följande ed:
Jag N. N lovar och försäkrar vid allt som för mig heligt och dyrbart är, att såsom Skyddskårens aktiva medlem under såväl
freds- som krigstid redligen deltaga i fäderneslandets och den lagliga samhällsordningens försvar, underkasta mig den
militära ordningen och disciplinen samt uppfylla mina skyldigheter och mig givna uppdrag.
