Självdiffusion innebär vandring av atomer, molekyler eller joner i en fas (fast, flytande eller gasformig) bestående av just atomer, molekyler eller joner. Självdiffusion innebär således ingen förändring av den kemiska sammansättningen.

Enligt IUPAC-definitionen är självdiffusionskoefficienten detsamma som ämnets diffusionskoefficient när den kemiska potentialgradienten är lika med noll. Den är kopplat till diffusionskoefficienten ${\displaystyle D_{i}}$ genom ekvationen:

${\displaystyle D_{i}^{*}=D_{i}{\frac {\partial \ln c_{i}}{\partial \ln a_{i}}}.}$

där ${\displaystyle a_{i}}$ är aktiviteten av ämnet ${\displaystyle i}$ i lösningen och ${\displaystyle c_{i}}$ är koncentrationen av ${\displaystyle i}$. Denna term antas allmänt vara lika med den spårämnesdiffusion som kan bestämmas genom att iaktta förflyttning av en isotop i materialet av intresse.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

• Bra Böckers lexikon, 1979