Signaltrupperna

För det allmänna begreppet, se Signaltrupper.
Signaltrupperna
(S)
Vapen för Ledningsregementet tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnSignaltrupperna
Datum1937–
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypSignaltrupper
Del avHögkvarteret [a]
FöregångareFortifikationen
FörläggningsortEnköping
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Truppslagstecken m/1960
Baskertecken

Signaltrupperna (S) bildades som eget truppslag inom den svenska armén den 1 juli 1937. Signaltrupperna hade till uppgift att utbilda stabs- och signalförband för högre staber.[1]

Historia

Signaltrupperna bildades som ett eget truppslag den 1 juli 1937, då Fortifikationen delades i tre delar, ingenjörtrupperna, signaltrupperna samt fortifikationskåren.[1] Signaltrupperna organiserades enligt 1936 års försvarsordning som ett särskilt truppslag av de förut under chefen för Fortifikationen hörande fälttelegraftrupperna. Signaltrupperna bestod av Signalregementet (S 1) med huvuddelen i Stockholms garnison och ett kompani i vardera Kristianstads garnison (S 1 K), Skövde garnison (S 1 Sk) och Bodens garnison (S 1 B). Ur signaltrupperna kommenderades därjämte ett stort antal officerare för tjänstgöring vid högre staber.[2][3]

Dagens signaltrupper omfattar huvudsakligen stabs- och sambandsförband, samt telekrigsförband. Ledningsregementet, beläget i Enköping garnison, har sedan 2007 tagit över signaltruppernas tidigare uppgifter.

Inspektör för signaltrupperna

Åren 1966–1991 hade signal- och ingenjörtrupperna en gemensam truppslagsinspektör, vilken titulerades ingenjör- och signalinspektör. Från 1991 fick de båda truppslagen åter varsin inspektör, titeln för signaltrupperna kortades ner till endast signalinspektör. Signalinspektören var åren 1991–1997 chef för Arméns lednings- och sambandscentrum. Från 1998 utgick befattningen truppslagsinspektör för istället samla alla truppslag inom armén under en gemensam arméinspektör.

Se även

Referenser

Anmärkningar

  1. ^ Åren 1942–1991 var truppslaget underställt signalnspektören vid arméstabens signalavdelning, åren 1991–1997 chefen för Arméns lednings- och sambandscentrum, åren 1997–2000 Armécentrum, åren 2000–2005 Operativa insatsledningen.

Noter

  1. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 39
  2. ^ Carlquist, Gunnar; Carlsson, Josef, red (1955). Svensk uppslagsbok (2., omarb. och utvidgade uppl.). Malmö : Förlagshuset Norden. sid. 1083-1084. Libris 11112. Arkiverad från originalet den 12 mars 2014. https://archive.is/20140312215035/http://svenskuppslagsbok.se/tag/svea/. Läst 27 augusti 2014 
  3. ^ Norstedts uppslagsbok 1948

Tryckta källor

  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok]: en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 

Externa länkar

v • r
Svenska lednings- och underrättelseförband
Nuvarande
Upplösta och avvecklade