Santiago Rusiñol i Prats tillhörde en industriell textilfamilj med ursprung i kommunen Manlleu i Katalanien. Han utbildade sig till målare på "Centro de acuarelistas de Barcelona" för framför allt Tomás Moragas. Han reste till Paris 1889 och bodde i Montmartre tillsammans med Ramon Casas och Ignacio Zuloaga. Han målade först i målarstilen symbolism, men upptäckte senare modernismen på Gervexakademin i Paris.
Efter återkomsten till Spanien, grundade han "Cau Ferrat" i Sitges och besökte ofta caféet Els Quatre Gats i Barcelona. Han besökte Mallorca tillsammans med konstnären Joaquin Mir Trinxet,[1] där de mötte den belgiske konstnären William Degouve de Nuncques 1899.[2]
Han var mest känd för sina pjäser och för målningar av landskap och trädgårdar.
Bibliografi i urval
1894 Desde el Molino (Från kvarnen), bok
1900 El jardí abandonat (Den övergivna trädgården), teaterpjäs
1901 Llibertat! (Frihet), teaterpjäs
1902 El malalt crònic (Kronikern), teaterpjäs
1906 La bona gent (Det goda folket), teaterpjäs
1907 L’auca del senyor Esteve (Historien om herr Esteve, teaterpjäs
1911 Del Born al Plata (Från Born vid Rio de la Plata“), bok
1912 Glossari (Ord), bok
1913 Màximes i mals pensaments (Maximer och onda tankar), bok
Vázquez, Oscar E., "Beauty Buried in its Own Cemetery: Santiago Rusiñol's ‘Jardins d'Espanya’ as Reliquaries of Aristocratic History." Word & Image 2, no.1 (januari-mars 1995), 61-76