Santa Maria della Purificazione in Via Merulana

Santa Maria della Purificazione in Via Merulana
Kyrka
Santa Maria della Purificazione in Via Merulana. Akvarell av Achille Pinelli.
Santa Maria della Purificazione in Via Merulana.
Akvarell av Achille Pinelli.
Land Italien Italien
Län Lazio
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Plats Via Merulana
Invigd cirka 1810
Dekonsekrerad/
Riven
 
 - Dekonsekrerad 1874
 - Riven 1886
Giardino della Casa Professa de' Gesuiti på Giovanni Battista Nollis topografiska karta över Rom från år 1748. Det röda korset anger den plats där kyrkan Santa Maria della Purificazione in Via Merulana kom att uppföras. Nummer 58 anger kyrkan Santi Silvestro e Martino ai Monti.
Giardino della Casa Professa de' Gesuiti på Giovanni Battista Nollis topografiska karta över Rom från år 1748.
Det röda korset anger den plats där kyrkan Santa Maria della Purificazione in Via Merulana kom att uppföras. Nummer 58 anger kyrkan Santi Silvestro e Martino ai Monti.
Giardino della Casa Professa de' Gesuiti på Giovanni Battista Nollis topografiska karta över Rom från år 1748.
Det röda korset anger den plats där kyrkan Santa Maria della Purificazione in Via Merulana kom att uppföras. Nummer 58 anger kyrkan Santi Silvestro e Martino ai Monti.

Santa Maria della Purificazione in Via Merulana var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt Jungfru Maria. Kyrkan var belägen vid Via Merulana i Rione Monti. ”Purificazione” (italienska ’rening’) anger att kyrkan var invigd åt Jungfru Marie kyrkogång. ”Candelora” är italienskans ord för Kyndelsmässodagen.

Historia

Nunneorden Monache della Concezione hade år 1809 tvingats lämna sitt kloster vid Santa Maria della Purificazione ai Monti vid Via delle Sette Sale, eftersom detta hade konfiskerats av Napoleons trupper. Nunnorna erhöll mark av jesuiterna, vilka ägde en vidsträckt egendom vid Via Merulana, kallad Giardino della Casa Professa de' Gesuiti.[1][2]

En dubbeltrappa ledde upp till kyrkans fasad, vilken hade toskanska pilastrar och var krönt med ett triangulärt pediment.[1]

År 1874 förvärvades kyrkan och klosterbyggnaden av familjen Brancaccio. Rivningen av kyrkan och klostret inleddes år 1886 för att ge plats åt Palazzo Brancaccio, ritat av arkitekten Luca Carimini.[1] Själva kyrkorummet utgör numera en av palatsets salar.[3]

Bilder

Källor

Noter

  1. ^ [a b c] Lombardi 1998, s. 85
  2. ^ Lombardi 1993, s. 68
  3. ^ ”Strade della Roma Papale: Via Merulana” (på italienska). Il Libro del passato. Arkiverad från originalet den 3 april 2021. https://archive.md/vAyyH. Läst 3 april 2021. 

Webbkällor

Tryckta källor

Externa länkar