svart fäste av trä omlindat med tvinnad metalltråd i guldfärg samt hel fästkappa med nitknapp
genombruten bred parerplåt i förgylld metall prydd med lilla riksvapnet
svart (eller blank) stålbalja (baljorna svärtades efter generalorder 1913, men modernt tillverkade baljor är ibland åter blanka) med fast bärögla på ringbandets insida och på dess ovansida (efter ändring 1899) samt doppsko
rak, 950 mm lång dubbeleggad klinga med enkel blodrand
svart fäste av trä
en med hål genombruten bred parerplåt i mässing samt hel fästkappa med nitknapp
svart (eller blank) stålbalja med fast bärögla på övre ringbandets insida och på nedre ringbandets ovansida samt doppsko
Användning
När sabel m/1893 infördes ansågs kavalleri och uppsutten strid med blanka vapen vara en viktig del av en armés förmåga på slagfältet. Första världskriget bekräftade att uppsuttna anfall med sabel i hand fortfarande var taktiskt sunt under rätt omständigheter. Och så sent som under andra världskriget genomfördes framgångsrika kavallerianfall till häst. Sabel m/1893 var ursprungligen avsedd för kavalleriet där den ersatte sabel m/1867 för just detta bruk. Den fastställdes 1908 även för användning av officer och styckjunkare samt annan beriden personal vid artilleriet och trängen och ersatte där sabel m/1889. Idag används den av Livgardet (LG), K 3, Lv 6, A 9, P 4, P 7, P 18 och T 2 i samband med högvakt, fanvakt och annan statsceremoniell verksamhet.
