Rödtofsad kardinaltangara[2] (Paroaria coronata) är en sydamerikanskfågel i familjen tangaror inom ordningen tättingar.[3] Den är en populär burfågel som etablerat frilevande populationer på flera platser i världen.
Utseende och läte
Rödtofsad kardinaltangara är en medelstor (19 cm) finkliknande tätting med iögonfallande rött huvud och röd, lång huvudtofs. Ovansidan, vingarna och den långa stjärten är grå, medan undersidan är vit. Den finkliknande näbben är skärvit, ögonen bruna och benen svarta. Sången består av trastliknande visslande fraser som i engelsk litteratur beskrivs "tsilewp-jewp tsilewp-jewp" eller "dew-dew-duh-dew-diuh".[4][5]
Rödtofsad kardinaltangara förekommer i halvöppna milhöer från skogsbryn till buskskogar. Den ses mestadels födosöka på marken på jakt efter allt från frön och bär till insekter, men också unga skott och fallfrukt. Fågeln häckar från september till mars i ett skålformat bo som placeras mellan 1,9 och fem meter ovan mark.[5]
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ganska vanlig.[7]
Namn
Arten kallades tidigare grå kardinal på svenska, men blev tilldelat ett nytt namn när DNA-studier visade att den egentligen är en tangara.
^ [ab] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ [abc] Jaramillo, A. (2019). Red-crested Cardinal (Paroaria coronata). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/62099 1 februari 2019).
^Barker, F.K., K.J. Burns, J. Klicka, S.M. Lanyon, and I.J. Lovette (2013), Going to Extremes: Contrasting Rates of Diversification in a Recent Radiation of New World Passerine Birds, Syst. Biol. 62, 298-320.
^Stotz, D.F.; Fitzpatrick, J.W.; Parker, T.A.; Moskovits, D.K. 1996. Neotropical Birds: Ecology and Conservation. University of Chicago Press, Chicago.