Rödspov (Limosa limosa) är en fågelart i familjensnäppor inom gruppen vadare. Den häckar i stora delar av Europa och Asien. På senare tid har den minskat kraftigt i antal och IUCN kategoriserar den därför numera som nära hotad.
Arten beskrevs taxonomiskt första gången som Scolopax limosa,[4] av Linné 1758. Sitt vetenskapliga namn härstammar från latinetslimus, som betyder "lera". Idag placeras arten i släktetLimosa, inom familjen snäppor (Scolopacidae) inom ordningen vadarfåglar (Charadriiformes). Rödspoven delas vanligtvis numera upp i fyra underarter:[5][6]
L. l. bohaiiä (Zhu m.fl. 2020) – häckningsområdet oklart men troligen i nordöstra Sibirien; utbredningsområdet vintertid är också ej helt känt, men har rapporterats från Hongkong och Vietnam till Thailand och Malaysia
Sedan tidigt 1800-tal är rödspoven känd som häckfågel i Sverige.[10] De första kända häckningarna skedde på Gotland 1835 och på Öland 1856.[10] Idag förekommer den, i mindre antal, i främst Skåne, på Öland och Gotland.[10] Den förekommer även på Västkusten, i Västergötland och Östergötland och tillfälliga häckningar har konstaterats i Närke, Västmanland, Uppland, Gästrikland, Hälsingland och Västerbotten.[10]
Utseende
En adult rödspov är 37 till 42 centimeter lång, har ett vingspann på 63–74 centimeter och väger 280–500 gram. Dess långa, raka näbb är svart framtill och gulaktig eller orange baktill. Den adulta hanen är i sommardräkt rostbrun på hals, bröst och huvud. Ovansidan är brungrå och undersidan vit med mörka inslag. Honan har något blekare färger. Rödspovens vita vingband syns tydligt när den flyger. Stjärten är vit vid roten och svart på pennorna. På vintern har hanar och honor samma, mestadels grå, färgning.
Underarternas morfologiska skillnader
Nominatformen L. l. limosa har i häckningsdräkt ett ljust orangefärgat huvud, nacken och bröst. I förhållande till nominatformen är underarten islandica generellt mindre och har proportionellt kortare tibia och näbb. Dock överlappar måtten mellan limosa-hanar och islandica-honor varandra i stor utsträckning. är mycket kraftigare roströd. Det roströda går också längre ned på buken och kroppssidorna.[11] Den östliga underarten melanuroides har en liknande fjäderdräkt som islandica men är tydligt mindre och har en kortare näbb.[4] I övrigt är det mörka centrumet på mantelfjädrarna mycket större vilket ger ryggen ett mörkare intryck.[9]
Flygande adult rödspov med de distinkta vita och svarta vingbanden
Rödspov i vinterdräkt fotograferad i Indien.
Rödspov av underarten islandica
Förväxling med andra arter
Främst är det kanske myrspoven (Limosa lapponica) som är en reell förväxlingsmöjlighet men den är mindre, har uppåtböjd näbb och mycket kortare ben. I flykten saknar den också helt vingband. I adult häckningsdräkt är dess näbb helsvart och hanen har då mörkt roströd hals, nacke bröst och undersida som är ovattrad. I Asien kan rödspoven även förväxlas med beckasinsnäpporna och kanske främst med asiatisk beckasinsnäppa (Limnodromus semipalmatus) men beckasinsnäpporna har en helmörk näbb och kortare ben.
På häckningsplatsen är rödspoven en ljudlig fågel. Sången framförs ofta i spelflykt. Den inleds med nasala "kääih-e-itt kääih-e-itt kääih-e-itt..." som sedan övergår i snabbare och rytmiska "väddy-vitto väddy-vitto väddy-vitto..." I flykten lockar den med ett gnälligt "vi-vi-vy" eller "vääh-i", det senare påminnande om tofsvipa.[12]
Ekologi
Rödspov som spelar under häckningssäsongenRödspov vid sitt bo med fyra ägg.Ägg av rödspov.
Den häckar främst på fuktiga ängar och hedar. Häckningstiden sträcker sig från april till juli. Många par som förblir tillsammans under hela livet flyger varje år tillbaka till samma häckningsplats. Boet, som göms väl i tät vegetation, är en grop i marken som inreds med strån och andra växtdelar. Honan lägger oftast fyra ägg, som är gröna med svarta fläckar. Båda föräldrar ruvar på äggen i tre veckor tills de kläcks. Under fyra veckor försörjs ungfåglarna fortfarande av föräldrarna, tills de blir flygfärdiga.
Många ägg blir uppätna av andra djur eller förstörda av jordbruksmaskiner och dylikt. Den missgynnas av torrläggningsåtgärder och minskade betesmarker. Rödspoven har under den senaste tioårsperioden minskat kraftigt i stora delar av Europa och Europapopulationen av nominatformen L. l. limosa uppskattas till 99 000–140 000 par.[10] I motsats till detta har underarten L. l. islandica istället haft en stadig ökning sedan mitten av 1980-talet och populationen uppskattas idag till 15 000–25 000 par.[10] Men världspopulationen är trots detta minskande och en undersökning visar att den globala populationen minskat med 30% de senaste 15 åren.[13] På grund av denna minskning placeras den på IUCN:s rödlista och kategoriseras där som missgynnad (NT).[1]
Status i Sverige
Efter att första gången ha konstaterats som häckfågel i Sverige i början av 1800-talet verkar den ha blivit ganska allmän på Gotland och Öland. Den minskade sedan kraftigt i slutet av 1800-talet, men 1922 konstaterades den första häckningen i Skåne. Under 1950- och 1960-talet ökade arten kraftigt igen och etablerade sig som häckfågel på Västkusten, i Östergötland och Västergötland. Under 1980-talet beräknades antalet häckande par till 350–375, men har sedan dess minskat dramatiskt ännu en gång. Vid en inventering 2009 hittades endast 90 häckande par, fördelade på 25 par i Kristianstads vattenrike i Skåne, 33 par på Öland, högst 25 par på Gotland, två par vid Getterön i Halland och två par i Svartåmynningen i Östergötland. Från att ha kategoriserats som akut hotad på ArtDatabankensrödlista 2015 har den 2020 nedgraderats till den lägre hotkategorin starkt hotad efter studier som visar att minskningen avstannat. Idag uppskattas den svenska populationen bestå av 230 reproduktiva individer.[14][15]
Namn
Rödspoven kallades förr svartstjertad långnäbba och på Gotland för tvärspof.[16] Förr var långnäbba ett samlingsnamn för alla spovar. Under en period kallades man släktet Numenius för "spovar", som omfattade storspov och småspov, och släktet Limosa för "långnäbbor" och som då omfattade myrspov och rödspov. Lokalt kallas rödspoven ibland fortfarande för långnäbban.
^ [ab] BWPi: The Birds of the Western Palearctic on interactive DVD-ROM (2004). BirdGuides Ltd. and Oxford University Press. ISBN 1-898110-39-5.
^Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
^Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2022. IOC World Bird List (v12.2). doi : 10.14344/IOC.ML.12.2.
^ [abcdef] ArtDatabanken (2006) Faktablad: Limosa limosa – rödspov. Förf. Torsten Larsson 1977. Rev. Thomas Lindblad 1994, Tomas Johansson 2002, Hans Cronert & Mikael Svensson 2006. Läst 15 juli 2009. (pdf)
^Hellquist A (2006), Bestämning av isländsk rödspov, Vår Fågelvärld 65 (3): 30-39.
^Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 158. ISBN 978-91-7424-039-9
,_Uitkerkse_Polders,_Belgium_(13972419269).jpg)
-2.jpg)
_near_Hodal_W_IMG_6621.jpg)
