Kyrkans äldsta delar uppfördes runt år 1200. Tornet kom till på 1400-talet, då kyrkan även välvdes. 1877 fick kyrkan korsarmar och förlängdes österut. 1928 brann kyrkan. Efter denna brand fick kyrkan en mer ålderdomlig prägel, och korsarmarna förminskades.
Vid en ödesdiger brand år 1928 skadades stora delar av kyrkan, förutom tornet. Flera av inventarierna totalförstördes, bl.a. bänkinredning och predikstol. Andra inventarier, som dopfunten, blev svårt skadad. I samband med branden blev dock de övertäckta kalkmålningarna åter synliga, vilka togs fram och konserverades. En offerstock i kyrkan härstammar från 1600-talet.
