I egenskap av ättling till Nurhacis nionde son, Babutai, var Qiying en framstående medlem av kejsarfamiljen Aisin Gioro och tillhörde det manchuriska rena blåa fanan i de Åtta fänikorna. Qiying innehade flera viktiga ämbeten i statsförvaltningen, men avsattes flera gånger på grund av anklagelser om korruption. Qiyings ställning som framstående aristokrat gjorde dock att han länge lyckades behålla sin ställning som ledande ämbetsman i statsförvaltningen.
Under det andra opiumkriget beordrade Xianfeng-kejsaren Qiying att än en gång förhandla fördrag med stormakterna i Tianjin. Under förhandlingarna avslöjade de brittiska tolkarna Horatio Nelson Lay och Thomas Wade att de hade tillgång till dokument som bevisade hur fientligt inställd Qiying var till västerlänningar, och begärde att förhandla med någon annan från Qing. Den på detta sätt förödmjukade Qiying avlägsnade sig snabbt från förhandlingsbordet och begav sig till Peking utan att invänta kejsarens order. Han arresterades senare för att ha försummat sitt förtroende från kejsaren och dömdes till döden av den kejserliga klandomstolen. Han bereddes dock möjlighet att ta livet av sig istället för att avrättas på brukligt sätt.
Källor
Fairbank, John King. "The Manchu Appeasement Policy of 1843." Journal of the American Oriental Society 59, no. 4 (1939): 469-84. Libris3403386
Hummel A.W., red (1943-1944) (på engelska). Eminent Chinese of the Ch'ing period (1644-1912). Washington. Libris8109911