Provinsen var delad i Övre Provence (norra Provence), med fyra, och Nedre (södra Provence), med åtta "sénéchaussées". Landområdet omfattar Rhônes och Durances med fleras nedre floddalar och är i huvudsak bördigt med jämnt, varmt och torrt klimat samt ymnig växtlighet av oliv-, apelsin- och citronträd, vindruvor, lavendel, örtkryddor, mullbärsträd, järnek och så vidare, men förvisso finns även smärre ofruktbara sträckor. Sidenindustrin har gamla anor.
Mistralvinden är en kall och stark vind som kommer årligen under vinter och vår.
Invånarna i Provence, provensalerna, har en distinkt kultur, har en egen litteratur och talar ett särskilt språk, som grundar sig på det latinska folkspråket (provensalska eller occitanska).
Historia
Den äldsta kända befolkningen i dessa trakter var ibererna, som undanträngdes väster om Rhône av ligurerna, vilka i sin tur i andra århundradet f.Kr. började vika för kelterna (gallerna). På kusten hade fenicierna och grekerna anlagt nybyggen. Massilia (Marseille) blev en av Medelhavets främsta handelsstäder.
Under andra århundradet f.Kr. gjorde romarna södra Gallien till en romersk provins, som omfattade Languedoc, Dauphiné och Provence samt kallades Provincia gallica, men efter hela Galliens erövring genom romarna Provincia eller Gallia narbonensis. Sedan största delen av Languedoc i början av 400-talet erövrats av västgoterna och Dauphiné vid mitten av samma århundrade av burgunderna, inskränktes namnet Provincia till området mellan Rhône, Durance, Alperna och Medelhavet, vilket tillhörde romarna ända till 470-talet, då det erövrades av visigoterna.
Grevarna av Arles, som ägde större delen av Provence och därför även kallades grevarna av Provence, stod dock i ringa beroende av de tyska kungarna. När deras ätt utgick på manssidan 1093, övergick Provence genom giftermål 1112 till Raimond Berengar III, greve av Barcelona, av huset Aragonien (med ordningstalet I som greve av Provence). Hans ätt utgick på manslinjen 1245 med Raimond Berengar IV, och Provence övergick genom hans dotters gifte till Karl I av Anjou, Ludvig den heliges broder, som sedermera även blev kung av Neapel och Sicilien. Dennes arvingar ägde Provence till 1382, då Johanna I av Neapel insatte Ludvig I, hertig av Anjou, franske kungen Karl V:s broder, till adoptivson och arvtagare av sina besittningar. Hans siste ättling, Karl III, som var barnlös, insatte franske kronprinsen Karl (Karl VIII) till arvtagare, och denne förenade Provence med franska kronan.
Sedan bildade Provence en provins i Frankrike och ett guvernement, tills det 1789 vid departementsindelningen fördelades på ovan nämnda departement.