PROFILPELAJAR.COM

	Potatischips
	Räfflade potatischips.
	Släta potatischips.
Information
Användningsområde	Tilltugg, födoämne
Utvecklad	1853

Potatischips, i dagligt tal endast chips, är tunna friterade skivor av potatis. De chips som säljs i svenska butiker finns i olika utföranden: räfflade, finräfflade och släta. I till exempel USA finns även fyrkantiga potatischips. Chipsen skapas antingen av potatis som skivats tunt, vilket gäller de flesta sorter som säljs i svenska butiker, eller skapas av en potatisdeg, som exempelvis Pringles eller Lay's. Några ursprungligen svenska varumärken är Estrella, OLW och Svenska Lantchips.

Historik

Det tidigaste receptet för potatischips som påminner om dagens produkt finns i engelsmannen William Kitchiner's kokbok The Cook's Oracle som publicerades 1817.^[1] Boken såldes med stor framgång i England och USA. I utgåvan från 1822 finns recept 104, "Potatis friterad i skivor eller strimlor, Potatoes fried in Slices or Shavings". Tillagningssättet var att potatisar skalades, skivades i fem millimeters skivor eller strimlor, och friterades i ister eller flott.^[2]

Många källor anger dock att potatischipsen uppfanns under sommaren 1853 i Saratoga Springs i New York State i USA av kocken George Crum på en restaurang som hette The Moon Lake Lodge.^[3] Den svenska historikern Dick Harrison anser att det är en skröna och att det egentligen är omöjligt att avgöra om det var Crum eller någon annan kock med liknande idéer som var allra först med att tillverka och sälja potatischips.^[4]

Till en början serverades potatischipsen på restaurang, där de åts med kniv och gaffel liksom pommes frites. Under 1890-talet och i början av 1900-talet började chips tillverkas och säljas i livsmedelsaffärer. Förutsättningarna för chipstillverkning förändrades dramatiskt när fritösen uppfanns år 1929 och chips började då att tillverkas i större skala. År 1933 började man förpacka chips i tåliga vaxade förpackningar som ökade hållbarheten och som gav möjlighet till större distributionsområden.

De första chipsen som exporterades utanför USA kom till Storbritannien år 1921. Eftersom ordet chips där redan användes som beteckning för pommes frites valde man att introducera produkten under beteckningen crisps. Under många år var chipsen osaltade och okryddade. Istället fick konsumenten en liten saltpåse med chipspåsen. Potatischipsen spred sig i Europa, men produktionen av dem kunde komma igång på allvar först kring år 1950, då fritösen kom till Europa. 1957 var Estrella först i Sverige med att sälja potatischips.

År 1962 lanserades de första kryddade potatischipsen. Det var chips med ost- och löksmak i Storbritannien, vilket blev en stor framgång. Under 1960-talet experimenterade producenterna med olika smaksättningar för att kartlägga vilka smaker som konsumenterna föredrog.^[5] Marknaden för potatischips var ännu liten, men under 1980-talet ökade intresset i samband med utvecklingen av TV-kanaler och allmänhetens TV-vanor förändrades. Chipsen blev som en belöning efter arbetsveckan och något som människor delade när de umgicks.^[5] År 1981 lanserades "Hedgehog Flavoured Crisps" (chips med smak av igelkott) i Storbritannien. Formuleringen väckte debatt eftersom den kunde uppfattas som att chipsen innehöll riktig igelkott. Den putsades efter påtryckningarna.^[5]

Under 2010-talet ökade fortfarande chipsförsäljningen,^[5] men potatischipsen hade fått konkurrens av andra typer av chips som uppfattades som hälsosammare, exempelvis rotfruktschips samt chips av sötpotatis, grönsaker, linser, bönor och frukt.^[6]

Klimat- och hälsopåverkan

Chips har visat sig vara negativt för miljön. Ett kilo chips leder till utsläpp av 2,2 kilo växthusgaser, vilket är 20 gånger så mycket som för ett kilo av råvaran potatis, enligt en studie av SIK (Institutet för Livsmedel och Bioteknik) 2011 på uppdrag av Livsmedelsverket.^[7]

Svenska Livsmedelsverket redovisade en studie år 2002 som visade på höga halter av hälsovådlig akrylamid i friterad och hårt stekt mat, som förknippades starkt med potatischips. Larmet fick stort genomslag i Sverige men ifrågasattes snart och har setts som en prototyp för överdrivna larm om hälsorisker med mat. Forskning har visat att värden är höga, nära värden där djurförsök visar uppkomst av cancer. Tillverkare lägger stora resurser på att minska förekomsten av akrylamider.^[8]^[9]