Postreformen från 1636 innebar att särskilda postbönder utsågs som skulle sköta posttransporterna längst postvägen hela vägen mellan Stockholm och Åbo. Bönderna i skärgården delades in i postrotar med så många män som behövdes för att bemanna en postrotebåt.[5][4] Rutten över Ålands hav var cirka 44 kilometer(24 sjömil) vilket var särskilt riskabelt under menförestid då isen varken bar eller brast, och postförarna fick släpa på båtarna över isen och staka sig fram genom drivis. Var isen tillräckligt stark och täckande kunde postbönderna köra med häst och släde.
Under kriget 1808–1809 avbröts den reguljära postgången för en kort tid. Då den återupptogs fortgick den på samma sätt som tidigare vilket bekräftades 1810 i Convention i anseende till posternas gång emellan Sverige och Finland. På Eckerö uppfördes 1823–1828 ett nytt posthus som var avsett att imponera på dem som reste över Ålands hav till det ryska riket.
År 1836 öppnades den första reguljära ångbåtslinjen under sommartid mellan Stockholm och Åbo och 26 år senare togs ångbåtar för posttransporter i bruk under sommartid. I november 1870 blev det även regelbunden ångbåtstrafik vintertid med postbåten Postiljonen. Den gamla postvägen användes för sista gången den stränga vintern 1910/1911.[6][7]
Idén till en postroddtävling väcktes på Roslagens dag 1966 då en skötbåt levererade en postsäck till Grisslehamn från Åland. Först åtta år senare startade den årliga båttävlingen benämnd Postrodden, med deltagande båtar från Sverige och Åland. Sedan 2003 arrangeras även en liknande årlig båttävling mellan Åbo och Åland.
^ [ab] Matz, Erling (1996). ”Sveriges viktigaste postväg gick över havet: riskfylld resa mellan Stockholm och Åbo”. Populär historia (Lund : Populär historia, 1991-) 1996:2,: sid. 48-53 : ill.. ISSN1102-0822 ISSN 1102-0822. Läst 23 augusti 2012.Libris2203288
^Westerlund, L: Egentliga Finland som förbindelseregion. Samfärdseln och kommunikationsinrättningarna i landskapet under autonomins tid, Skärgård 1-2/2000