Caesar gifte sig med Pompeia 67 f.Kr. efter att han hade tjänstgjort som quaestor (ekonomisk övervakare) i Hispania. Hans första hustru Cornelia hade avlidit året innan när hon födde en dödfödd son.[1] Caesar var brorson till Gaius Marius och Cornelia var dotter till Lucius Cornelius Cinna, så de var båda släkt till de båda ledarna för den förlorande politiska fraktikonen populares i inbördeskriget på 80-talet f.Kr.
År 63 f.Kr. valdes Caesar till ämbetet Pontifex Maximus, överstepräst för den romerska statsreligionen, vilken innefattade en tjänstebostad vid Via Sacra.[2] År 62 f.Kr. var Pompeia värdinna för festivalen till Bona Dea ("den goda gudinnan"), som ingen man hade rätt att bevista, i detta hus. Men en ung patricier vid namn Publius Clodius Pulcher lyckades få tillträde förklädd till kvinna, uppenbarligen i syfte att förföra Pompeia. Han greps och åtalades för helgerån. Caesar lade dock ej fram några bevis mot Clodius vid rättegången, och denne frikändes. "Caesars hustru får inte ens misstänkas",[3] hävdade Caesar, och skilde sig från Pompeia. Detta gav upphov till ordspråket "Caesars hustru får inte ens misstänkas".
