Pompe var tre olika hundar, alla ägda av Karl XII. Kungens val av namn på hundarna är humoristiskt, då namnet Pompe för tankarna till den romerske fältherren Pompejus och talesättet "pompa och ståt".[1]
När Karl XII drog i fält år 1700 medförde han sina fyra hundar Caesar, Snushane, Turk och, favoriten, Pompe. Pompe överlevde sina kamrater men dog 1703 i arméns fältläger vid Thorn (Toruń i nuvarande Polen). I ett brev, daterat Thorn 3 november 1703, till sin äldsta syster, Hedvig Sofia (1681–1708) meddelar konungen sin personliga förlust:
Jag måste ock berätta henne, att min äldste rescamrat hafve jagh härom dagen måst mista, som är Pompe, Favorits gamble contrapart, som afton lade sig frisk och måron lågh dödh i min Sängh.
Karl XII:s tredje hund med namnet Pompe dog i Ungern under ritten från Bender.
Dikten föranledde emellertid en ilsken reaktion hos en annan anonym poet som inte accepterade att Holmström så "respektlöst" blandade högt (kungen) och lågt (hunden). Fyra rader från dikten belyser hur "kränkande" detta upplevdes:
Hund är hund lät hieltar blifwa
lemna Möö när du will skrifwa
Hundedicht och Personal
blanda gull bland bly det kränker
Holmströms dikt föranledde även ytterligare en replik som poeten ville skulle bli den nya politiskt korrekta Pompedikten: