Pehr Evind Svinhufvuds släkt adlades på 1500-talet och överflyttade på 1700-talet från Sverige till Finland. Svinhufvuds far, sjökaptenen Pehr Gustaf Svinhufvud, drunknade i den grekiska arkipelagen då sonen var två år gammal. Svinhufvud tillbringade sin tidiga barndom i sin farfars hem i Sääksmäki. Farfadern, länskamreraren Pehr Gustaf Svinhufvud, begick självmord och gården såldes på exekutiv auktion. Svinhufvud flyttade då med modern Olga von Becker och sin ett år äldre syster till Helsingfors. Svinhufvud gick på det svenskspråkiga gymnasiet i Helsingfors, fastän han var finskspråkig. Vid 16 års ålder skrevs han 1876 in vid Helsingfors universitet. Där tog han kandidatexamen 1881 och magisterexamen 1882; hans huvudämnen var finsk, rysk och skandinavisk historia. År 1886 avlade han juris magisterexamen. 1889 gifte sig Svinhufvud med Alma (Ellen) Timgren (1869–1953). De fick sex barn, Yngve (1890–1991), Ilmo Gretel (1892–1969), Aino Mary (1893–1980), Eino (1896–1938), Arne (1904–1942) och Veikko (1908–1969).[4]
När inbördeskriget bröt ut 1918 gömde han sig först för de röda i Helsingfors, men lyckades fly med en kapad isbrytare till Reval. Därifrån reste han via Berlin och Stockholm till Finland och övertog ledningen av den finska regeringen i Vasa. Efter krigets slut i maj fungerade han som riksföreståndare till december 1918,[5] då han avgick för att ersättas av general Mannerheim. Svinhufvud hade fört en tyskvänlig linje som blev omöjlig i och med Tysklands kapitulation.[5]
Svinhufvud kunde, tack vare sin stora auktoritet, kväsa det fascistinspireradeMäntsäläupproret 1932,[6] men han intresserade sig inte för utrikespolitiken. På det inrikespolitiska planet bidrog han till att bibehålla och skärpa förbudet mot kommunismen samt vägrade 1936 att tillsätta en socialdemokratisk regering. Hans starkt högerorienterade hållning hindrade inte att han med sitt gemyt och sin folklighet var vida populär.[7]
Politisk karriär
Från december 1917 var Svinhufvud det självständiga Finlands första regeringschef som senatens ordförande.[8] Han ledde den vita regeringen under finska inbördeskriget medan Mannerheim ledde deras stridande förband.[9] Efter kriget tjänstgjorde Svinhufvud som Finlands första tillfälliga statschef med titeln regent under projektet att upprätta en tyskallierad monarki i landet, fram till slutet av 1918 då han avgick till förmån för Mannerheim. Han tjänstgjorde senare som statsminister från 1930 till 1931,[10][11] innan han valdes till presidentposten. 1931 valdes han till president. Som president var han känd för att han stoppade Mäntsäläupproret.[12]
När Svinhufvud ställde upp i presidentvalet 1937 blev han inte återvald på grund av sitt motstånd mot att Socialdemokraterna skulle få komma i regeringsställning. Socialdemokraterna satsade på Agrarförbundets kandidat Kyösti Kallio, och denne blev vald till president.[13]
.jpg)
.svg){kind=small}
