Paul Schultze-Naumburg blev medlem av NSDAP 1930.[6] Samma år blev Thüringen det första tyska förbundslandet där nazistpartiet fick ett regeringsinflytande, i en kortvarig koalitionsregering från januari till april, innan ett misstroendevotum fällde denna.[7] Den nyinstallerade nationalsocialistiske inrikes- och utbildningsministern Wilhelm Frick utsåg under den tiden Schultze-Naumburg till direktör för konsthögskolan i Weimar, som då gavs namnet Hochschule für Baukunst, bildende Künste und Handwerk [Högskola för byggnadskonst, bildkonst och hantverk]. Detta skulle han förbli fram till 1939.[8]
I augusti 1934 publicerades ett upprop formulerat av Joseph Goebbels i NSDAP:s partiorgan Völkischer Beobachter. I korthet handlade detta om att offentligt visa Führern sin trohet. Det var undertecknat av namnkunniga författare, bildkonstnärer, konsthistoriker, arkitekter, skådespelare, musiker och tonsättare. Bland dem fanns Paul Schultze-Naumburg.[9]
Mot slutet av andra världskriget återfanns Paul Schultze-Naumburg på propagandaministeriets lista över "gudabenådade" kulturskapare, den så kallade Gottbegnadeten-Liste, vilket skänkte honom ett extra skydd av staten och befriade honom från allt deltagande i militär verksamhet.
Publikationer (urval)
Kunst und Rasse (Lehmann, München 1928, en fjärde upplaga 1942)
Kampf um die Kunst, Nationalsozialistische Bibliothek Heft 36 (Eher, München 1932)
Kunst aus Blut und Boden (Seemann, Leipzig 1934)
Rassengebundene Kunst (Brehm-Verlag, Berlin 1934)
Die Kunst der Deutschen. Ihr Wesen und ihre Werke (Deutsche Verlagsanstalt, Stuttgart 1934)
Nordische Schönheit. Ihr Wunschbild im Leben und in der Kunst (Lehmann, München 1937)
Heroisches Italien (München 1938)
Das Glück der Landschaft. Von ihrem Verstehen und Genießen (Engelhard, Berlin 1942)
