Laubs far var biskop Mynsters nära vän, och Laub var hela sitt liv nära knuten till den konservativa kyrkliga riktning, som Mynster grundlade i den danska kyrkan, utan att han dock någonsin gjorde avkall på sin personlighet.
Laub hade större sympatisk förståelse för väckelserörelserna än hans meningsfränder i allmänhet. År 1854 blev Laub biskop över Viborgs stift. Han var kvar på denna post tills sjukdom tvingade honom att ta avsked1878.
Laub har setts som en av danska kyrkans mest sympatiska biskopsgestalter, myndig och värdig, med kärleksfull förståelse för hög och låg; han brevväxlade med sin gamle ryktare Christian och med Själlands biskopMartensen (Laubs Breve, I—III, 1885—87), och till dem bägge stod han i ett förtroligt vänskapsförhållande.
Laub verkade mest genom samtal och brev, enstaka gånger utsände han en skrift om kyrkliga stridsfrågor. Vid universitetets 400-årsfest blev Laub Dr. theol.