Orienttalgoxen är en 12,5 cm lång mes, nära släkt med och mycket lik talgoxen med svart hjässa och haklapp och vit kind samt ett svart längsgående på bukens mitt. I färgerna är den mer lik europeiska talgoxar än geografiskt närmare grå talgoxe (ofta inkluderad i talgoxen), med olivgrön ovansida och gul undersida. Karakteristiskt är dock dubbla vingband. Populationen i södra Vietnam har mycket brett band på buken så att nästan hela undersida är svart.[4]
Lätena är mycket lika talgoxens men är generellt gällare, ljudligare och klarare. I engelsk litteratur återges de som snabba och tunna "si-si-si-si-si-li", hårda "shick-shick-shick" och tretonigt "te-te-whee". Sången är mycket varierad.[4]
Utbredning och systematik
Orienttalgoxe delas in i fyra underarter med följande utbredning:[3]
Parus monticolus monticolus – västra Himalaya till västra Nepal och sydöstra Tibet
Orienttalgoxen häckar i bergsbelägna tempererade eller subtropiska skogsområden upp till knappt 4000 meters höjd. Födan är dåligt känd, men omfattar små ryggradslösa djur och deras larver, blomknoppe, frukt, bär och frön. Fågeln häckar mellan februari och juli, på Taiwan möjligen året runt. Den lägger endast en kull per säsong. Arten är huvudsakligen stannfågel eller höjdledsflyttare.[6]
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ganska vanlig eller vanlig.[4]
^ [ab] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ [abc] Harrap, S.; Quinn, D. 1996. Tits, nuthatches and treecreepers. A&C Black, London.
^Johansson, U.S., Ekman, J., Bowie, R.C.K., Halvarsson, P., Ohlson, J.I., Price, T.D. & Ericson, P.G.P. (2013)
A complete multilocus species phylogeny of the tits and chickadees (Aves: Paridae). Mol. Phylogenet. Evol. 69(3): 852–860.
^Gosler, A. & Clement, P. (2019). Green-backed Tit (Parus monticolus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59902 12 februari 2019).
.jpg)
