Olivier Weber

Olivier Weber
Född12 juni 1958 (66 år)
Montluçon, Frankrike
Yrkeförfattare, ambassadör
Nationalitetfransk
Språkfranska
Verksam1992–idag
Genrerromaner
Noterbara verkLa Mort blanche, Le Barbaresque, Le Grand festin de l'Orient
PriserJoseph Kessel priset, Albert Londres priset, Amerigo Vespucci priset

Olivier Weber, född 12 juni 1958 i Montluçon, är en fransk författare, journalist, reseskildrare och ambassadör[1].

Karriär

Olivier Weber är en fransk författare, journalist och akademiker. Kriget reporter. Joseph Kessel-priset, Albert Londres-priset. Reseskildrare[2]. Efter studier i ekonomi och antropologi arbetade Weber i många år som utrikeskorrespondent med uppdrag i över femtio olika länder. Weber har arbetat som reporter och krigsreporter i Libération, The Sunday Times, The Guardian, Globe, Les Nouvelles Littéraires, Le Point sedan den startades 1982. Han har omfattat ett tjugotal krig och konflikter, inklusive krig och väpnade konflikter i Afghanistan, Irak, Myanmar, Kurdistan, Tjetjenien, Israel, de palestinska områdena, Tchad, Pakistan, Kashmir, Algeriet, Iran, Armenien, Ryssland, Kosovo, Sri Lanka, Västsahara, Östtimor och Eritrea. För närvarande allmän ambassadör för Frankrike.

Bibliografi

  • Frontières, Paulsen (2016)
  • Jack London, l'appel du grand ailleurs, Paulsen (2016)
  • L'Enchantement du monde, Flammarion (2015)
  • La Confession de Massoud (Flammarion, 2013)
  • Les Impunis (Robert Laffont, 2013)
  • Le Barbaresque (Flammarion, 2011)
  • J'aurai de l'or (Robert Laffont, 2008)
  • Le Tibet est-il une cause perdue? (Larousse, 2008)
  • La mort blanche (Albin Michel, 2007)
  • Sur les routes de la soie (con Reza, Hoëbeke, 2007)
  • Kessel, le nomade éternel (Arthaud, 2006)
  • La bataille des anges (Albin Michel, 2006)
  • Le grand festin de l’Orient (Robert Laffont, 2004)
  • Routes de la soie (Mille et une nuits, 2004 - essai, avec Samuel Douette)
  • Je suis de nulle part : sur les traces d’Ella Maillart, Éditions Payot, 2003
  • Humanitaires (Le Félin, 2002)
  • La mémoire assassinée (Mille et Une Nuits, 2001)
  • Le faucon afghan : un voyage au pays des talibans (Robert Laffont, 2001)
  • On ne se tue pas pour une femme (Plon, 2000)
  • Les enfants esclaves (Mille et une nuits, 1999)
  • Lucien Bodard, un aventurier dans le siècle (Plon, 1997)
  • La route de la drogue (Arléa, 1996 - réédité sous le nom de Chasseurs de dragons : voyage en Opiomie (Payot), 2000)
  • French doctors : L’épopée des hommes et des femmes qui ont inventé la médecine humanitaire (Robert Laffont, 1995)
  • Voyage au pays de toutes les Russies (Éditions Quai Voltaire, 1992)

Litterära utmärkelser

  • Lazareff priset 1991
  • Albert-Londres priset 1992
  • Priset Prix spécial des correspondants de guerre Ouest-France 1997
  • Priset Deuxième prix des correspondants de guerre 1997
  • Joseph Kessel priset 1998
  • Mumm priset 1999
  • Prix de l’aventure 1999
  • Lauréat de la Fondation Journaliste demain
  • Prix du Festival international des programmes audiovisuels 2001
  • Laurier de l'audiovisuel 2001
  • Louis Pauwels priset 2002
  • Prix spécial du de grand reportage d'actualités 2003
  • Prix du Public du Festival international de grand reportage d'actualités 2003
  • Cabourg priset 2004
  • Académie de Vichy priset 2005
  • Lauréat de la Bourse "Écrivains Stendhal" du ministère des Affaires étrangères 2001 et 2005[3]
  • Trophée de l'Aventure pour le film La Fièvre de l'or, adapté de son livre J'aurai de l'or sur l'Amazonie 2008[4]
  • Chevalier de la Légion d'honneur en 2009[5]
  • Terra Festival priset 2010[6]
  • Amerigo Vespucci priset 2011
  • Prix des Romancières 2016[7] · [8]
  • Prix du Livre Européen et Méditerranéen (European and Mediterranean book prize) 2017.

Filmografi

  • Dokumentär : Sudan: The Slave Children, France 2, 1998.
  • Dokumentär : The Opium of talibans, french channels and theaters, 2001, Special Prize of FIPA.
  • Dokumentär : Return to Cambodia, France 5, 2002[53],[9] · [10].
  • Dokumentär : On the road of Ganga, Arte, 2003, prize of the Public of Figra and Prize of Image of Figra.[11]
  • Dokumentär : On the road of Nile, France 5, 2007.[12]
  • Dokumentär : The People of Opium (Le Peuple de l'opium), Canal Plus, 2007.[13]
  • Dokumentär : Cursed for gold (La Fièvre de l'Or), Canal Plus and France 2, in french theaters in october 2008[14] · .[15] · .[16]
  • Dokumentär : Röda khmererna, France 2, 2011.
  • Dokumentär : Bortom Ljuset, France Télévisions, 2017.

Externa länkar

  1. ^ ”Författare, resenär, reporter”. Arkiverad från originalet den 20 juli 2018. https://web.archive.org/web/20180720001540/https://www.institutfrancais-suede.com/olivier-weber-vinnare-av-albert-londres-priset-kommer-till-sverige/?lang=sv. Läst 17 oktober 2017. 
  2. ^ ”Vinnare av Albert Londres-priset”. Arkiverad från originalet den 20 juli 2018. https://web.archive.org/web/20180720001540/https://www.institutfrancais-suede.com/olivier-weber-vinnare-av-albert-londres-priset-kommer-till-sverige/?lang=sv. Läst 17 oktober 2017. 
  3. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 7 mars 2009. https://web.archive.org/web/20090307020811/http://www.culturesfrance.com/evenement/Rencontres-Auteurs-sans-frontieres/ev637.html. Läst 13 augusti 2011. 
  4. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 13 november 2008. https://web.archive.org/web/20081113153154/http://www.laffont.fr/livre.asp?code=978-2-221-11009-6. Läst 13 augusti 2011. 
  5. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 30 maj 2013. https://web.archive.org/web/20130530003348/http://www.legiondhonneur.fr/shared/fr/promo/fpromo.html. Läst 11 juli 2013. 
  6. ^ Prix Terra Festival pour La Fièvre de l'or http://www.terrafestival.org/article/palmares-2010 Arkiverad 6 februari 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  7. ^ Les prix littéraires de 2016 http://www.livreshebdo.fr/prix-litteraires/tous-les-prix/prix-des-romancieres
  8. ^ http://www.dna.fr/culture/2016/04/07/olivier-weber-prix-des-romancieres
  9. ^ Return to Cambodia http://www.evene.fr/culture/agenda/retour-au-cambodge-5236.php
  10. ^ Festival des Globe Trotters Arkiverad 27 september 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  11. ^ Figra ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 2 mars 2009. https://web.archive.org/web/20090302222724/http://www.figra.fr/arch2004.html. Läst 4 augusti 2011. 
  12. ^ France 5 ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 8 januari 2011. https://web.archive.org/web/20110108045135/http://blog.france5.fr/ItinerairesMythiques/index.php/Route-du-nil. Läst 4 augusti 2011. 
  13. ^ Film-documentaire http://www.film-documentaire.fr/Peuple-opium.html,film,25626
  14. ^ Challenges ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 27 november 2008. https://web.archive.org/web/20081127051727/http://www.challenges.fr/styles/culture/0139.016766/un_filon_de_mauvais_aloi.html. Läst 4 augusti 2011. 
  15. ^ Libération http://www.ecrans.fr/Pour-une-poignee-d-or-pur,5418.html Arkiverad 30 september 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  16. ^ Cursed for Gold Cannes Film Festival http://www.dailymotion.com/video/x5cvnl_cursed-for-gold-the-new-gold-rush-i_shortfilms
Olivier Weber
Olivier Weber, 2012.
Född12 juni 1958[1] (66 år)
Montluçon, Frankrike
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidInstitut national des langues et civilisations orientales
Université Nice Sophia Antipolis
École des hautes études en sciences sociales
University of San Francisco
SysselsättningJournalist, författare, biograf, diplomat, filmregissör, manusförfattare
Befattning
Ambassadör
ArbetsgivareInstitut d'études politiques de Paris
Utmärkelser
Prix Albert-Londres de la presse écrite (1992)
Joseph-Kessel Prize (1998)
Prix Louis Pauwels (2002)
Riddare av Hederslegionen (2009)
Amerigo Vespucci prize (2011)[2]
Prix des romancières (2016)[3][4]
European and Mediterranean book prize (2017)
Redigera Wikidata
  1. ^ läs online, www.franceinter.fr .[källa från Wikidata]
  2. ^ läs online, www.prix-litteraires.net .[källa från Wikidata]
  3. ^ läs online, www.livreshebdo.fr .[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, www.dna.fr .[källa från Wikidata]