Norra Östergötlands Järnvägar
Norrköpings östra station.
Allmänt
Sträcka	Örebro S–Norrköpings östra station
Anslutande linjer	Örebro–Svartå Järnväg, Statsbanan Hallsberg–Örebro, Västra stambanan, Södra stambanan, Vikbolandsbanan
Organisation
Invigd	1896
Nedlagd	1988
Ägare	Norra Östergötlands Järnvägsaktiebolag
Tekniska fakta
Längd	133 kilometer
Spårvidd	891 millimeter (smalspår)
Största lutning	16,67 ‰
Minsta kurvradie	200 m
Högsta hastighet	60 km/h
Linjekarta Stationer Statsbanan Hallsberg–Örebro mot Örebro C 0 Örebro S Örebro–Skebäcks Järnväg Statsbanan Hallsberg–Örebro mot Hallsberg Örebro–Svartå Järnväg mot Svartå 6 Mark 9 Stortorp 13 Hidingsta Kvismare kanal 17 Kvismaren 21 Sköllersta 24 Tarsta 31 Pålsboda, Västra stambanan 37 Svennevad 43 Glottra 51 Hjortkvarn 56 Tornfors Björnhammar 58 Trolleflod 61 Örmon 67 Ljusfallshammar Grytgöl 71 Prästköp 74 Borggård Sjön Tron 76 Hällestad 79 Sonstorp 89 Finspång 95 Doverstorp 104 Ljusfors Motala ström 106 Skärblacka Ljusfors pappersbruk Södra stambanan mot Stockholm C 112 Kimstad 4 Norsholm, förbindelse t. Södra stambanan Norsholm–Västervik–Hultsfreds Järnvägar Södra stambanan mot Malmö C 118 Lillie 121 Klinga 126 Kneippbaden förbindelse till Norrköpings C 129 Norrköpings östra Vikbolandsbanan

Norra Östergötlands Järnvägar (NÖJ) var ett järnvägsföretag som bestod av de tidigare enskilda järnvägarna Pålsboda-Finspång Järnväg och Finspång-Norsholms Järnväg. Företagen hade redan gemensam förvaltning. År 1895 kom ett förslag att slå samman dessa banor med Norsholm-Ristens kommunikationsaktiebolag, Västervik-Åtvidaberg-Bersbo Järnväg och Västervik-Hultsfreds järnvägsaktiebolag, vilka även de hade gemensam förvaltning, men så skedde ej. Istället bildades samma år konsortiet Norra Östergötlands Järnvägsaktiebolag vilket kom att bestå av banorna Pålsboda-Finspång och Finspång-Norsholm. Bolaget startade formellt sin verksamhet den 1 december 1896.

Den 1 april 1899 påbörjade man en banförlängning från Pålsboda till Örebro södra och bandelen öppnades för trafik 5 januari 1901. 1899 hade ett förslag om att förlänga järnvägen till Norrköping väckts och efter många turer invigdes denna bandel 3 juni 1906.

Efter öppnandet av bandelen till Norrköping ökade kraven på järnvägsföretaget och det var inte längre ett bolag som körde lokaltrafik mellan ett antal småorter, utan ett större trafikföretag. Detta betydde i praktiken att man anskaffade starkare lok och bättre vagnar samt höjde banstandarden och därmed också den största tillåtna hastigheten.

Med tiden kom även NÖJ att möta en allt hårdare konkurrens från landsvägstrafiken. Detta mötte man genom att 1930 bilda Trafikförvaltningen Östergötlands Smalspåriga Järnvägar (TÖJ). Detta företag hade bildats av Mellersta Östergötlands Järnväg och Norrköpings-Söderköping-Vikbolandets Järnväg. Samarbetet gällde främst administration och verkstadsresurser.

Den 1 juli 1940 förstatligades NÖJ och verksamheten infogades i Statens Järnvägar.

Den 27 maj 1962 upphörde all trafik på sträckan Örebro Södra-Hjortkvarn och persontrafiken mellan Hjortkvarn och Finspång och spåren revs upp. Sträckan Skärblacka-Finspång breddades till normalspår och trafiken inleddes den 22 juli 1962. Den 1 september samma år lade man ner persontrafiken mellan Norrköping Östra och Kimstad och Den 31 maj 1964 lades all trafik ned mellan Kimstad och Norsholm. Därefter levde godstrafiken kvar mellan Hjortkvarn och Finspång, men denna lades officiellt ned den 1 juli 1988. Den 1 januari 1970 lades den normalspåriga persontrafiken mellan Finspång och Kimstad ner. Kimstad-Norrköping Östra revs upp 1963 och Kimstad-Norsholm revs 1964. Hjortkvarn-Finspång revs gradvis 1988–1991. I dagsläget finns endast den normalspåriga sträckan Kimstad – Finspång kvar och här bedrivs endast godstrafik.

Delar av den gamla banvallen i Örebro används idag som cykelväg från universitetet till Marks station. Även cykelvägen från Sörbyängen till Ladugårdsängen i Örebro utgörs delvis av denna banvall.

Sträckan mellan Finspång och Borggård en skyltad cykelväg med grusunderlag.^[1] Under 2023 har sträckan Kimstad-Skärblacka elektrifierats.

Vid museijärnvägen Upsala-Lenna Jernväg finns ett av NÖJ:s ånglok, nr 16, bevarat.

• Järnvägsolyckan i Kimstad (1939)

• 
  Rälsbuss vid Örebro södra 1960
• 
  Byggnation av järnvägsbro vid Kvismare kanal
• 
  Översvämning vid Kvismare station våren 1937
• 
  Norrköpings östra
• 
  Kimstads station 2008

• Bäck, Lennart; Erikssohn, Alf (2004). Smalspåret Örebro Södra - Pålsboda : med bibanan till Skebäck ([Ny utökad uppl. och med nytt kap. Bibanan till Skebäck]). Örebro: Almby-Norrbyås hembygdsförening. Libris 9491518 
• Hultgren, Kurt (1984). ”Grytgöl-Ljusfallshammar”. Vägen från gruva och bruk: sju järnvägar för malm och järnmanufaktur : industribanor av Décauvilletyp / (1984): sid. 46-71.  Libris 8379456
• Lindgren, Eric Malcolm (1924). Norra Östergötlands järnvägsaktiebolag : Pålsboda-Finspongs, Finspong-Norsholms, Örebro-Pålsboda, Kimstad-Norrköpings järnvägar 1874-1924. Norrköping: Östergötl. dagbl. Libris 1486791 
• Norra Östergötlands järnvägar och Mellersta Östergötlands järnvägar under åren 1924-1944. Norrköping: [Järnvägsförvaltn]. 1944. Libris 1402602 
• Rehnberg, Bertil (2008). Järnvägsminnen. 7, Ångloksminnen. TNF bok ; 71. Stockholm: Trafik-nostalgiska förlaget. Libris 11284980. ISBN 978-91-85305-84-1 

• Historiskt.nu