Njurunda socken har medeltida ursprung i Medelpad som ända in på 1400-talet var en del av Hälsingland. 1680 utbröts Galtströms församling som 1868 återgick i denna församling. 1853 utbröts Svartviks församling som 1906 återgick i denna församling.
Njurunda socken ligger söder om Sundsvall vid kusten och Ljungans mynning i Svartviksfjärden och kring sjöarna Öjen och Armsjön i söder. Socknen har dalgångsbygd vid vattendragen och sjöarna och däromkring skogsbygd.[5][6][1]
Administrativt centrum med bland annat skolor och annan samhällsservice är Kvissleby. Nivrenaskolan som är en stor högstadieskola ligger i Kvissleby. Övriga centralorter: Nolby samt Njurundabommen.
Ett mindre affärscentrum ligger vid Njurundabommen i direkt anslutning till E4 passagen över Ljungan.
Europaväg 4 passerar, på en sträcka av ca 23 km, genom socknen i nord-sydlig riktning från Bredsand i norr till Armsjön på gränsen mot Hälsingland i söder.
Vid kusten finns många betydande industrisamhällen, särskilt i norr där en betydande del av Sundsvallstraktens träindustriområde har haft sina historiska rötter.
I socknens östra del ligger Björköns halvö samt längst ute i havet Brämön.
Vid kusten ligger Galtströms bruk, som numera är musealt, med anor från 1600-talet. Fiskelägen som Lörudden och Junibodsand fungerar numer mest som sommarbostadsområden. Vid Ljungans utlopp i Bottenhavet var i slutet av 1800-talet och ett sekel framåt centrum för massa och sågverksindustri med Svartvik, Essvik och Nyhamn som stora anläggningar. En större kemisk industri, Akzo Nobel, finns också inom Njurundas hank och stör.
I anslutning till Kvissleby ligger Nolbykullen med skidbacke som drivs av Nolby Alpina SK. Här genomförs årligen tävlingar på internationell nivå.
De fornlämningar som finns inom Njurunda socken är bland annat cirka 135 rösegravar. De ligger främst vid bronsålderns strandlinjer. Vidare finns det ungefär 500 gravhögar från järnåldern. Från samma epok härstammar även 40 husgrundsterrasser. Från vikingatiden finns två runstenar. En av storhögarna från folkvandringstiden är den största i Norrland och har diametern 40 meter och höjden 6 meter. Inom socknen finns även två kyrkoruiner från medeltiden. Från tiden efter medeltiden finns bruksruiner och labyrinter. En labyrint ligger vid Lörudden, som är en fiskehamn längst ut mot havet och Brämösundet i öster.[5][6][8][9]
En av de förnämsta kulturmiljöerna i landet är Kvissle-Nolby-Prästbolet vid Ljungan, ett skyddat riksintresse för kulturmiljövård. Inom denna kulturmiljö finns det 40 kända fornlämningslokaler och 114 separata anläggningar, bland annat ovan nämnda storhög från folkvandringstid, Burestenen och en ruin av ett tidigmedeltida gårdskapell.
Vid kusten finns gamla fiskelägen samt en vårdkase.
Kyrkoruiner
Njurunda kyrkas medeltida föregångare finns fortfarande kvar vid Njurundabommen som kyrkoruin, vars äldsta delar är från 1200-talet. Kyrkan förstördes av ett åsknedslag 1870. Ruinen grävdes ut första gången 1928-30.
Under medeltiden fanns det också ett gårdskapell i Kvitsle, inom dagens riksintresse Kvissle-Nolby-Prästbolet. Dess ruin har daterats till 1200-talet.
^ [ab] Harlén, Hans; Harlén Eivy (2003). Sverige från A till Ö: geografisk-historisk uppslagsbok. Stockholm: Kommentus. Libris9337075. ISBN 91-7345-139-8
^Richard Gothe (1883-1953); Medelpads finnmarker - kulturhistoriska undersökningar om finsk bosättning i mellersta Norrland under 15-, 16 och 1700-talen, Stockholm 1945, Författarens förlag (reprint 1988 - Gotab, Stockholm)
Emil Löfgren (1878-1934); Det gamla Njurunda - studier i hembygdskunskap för hemmet och skolan, 1922, Nytryck i oförändrat skick 1988, Njurunda hembygdsförening, ISBN 91-7970-206-6
