Sin största litterära ryktbarhet vann Danilevskij dock genom sitt märkliga arbete Ryssland och Europa (1871; tredje upplagan 1889), i vilket de panslavistiska teorierna sattes i ett filosofiskt system. Han utgick från ståndpunkten att den västerländska civilisationen är ett oupphinneligt ideal och att Europas kultur är fördärvad och ansåg att slaverna bildar en särskild kulturtyp, som på fredlig väg, i Guds och den Rysk-ortodoxa kyrkans hägn, kunde utveckla sig till fri självständighet och lycka.