PROFILPELAJAR.COM

Neutrala nationernas övervakningskommission (engelska: Neutral Nations Supervisory Commission, NNSC) inrättades genom koreanska vapenstilleståndet (stilleståndsavtalet) som undertecknades den 27 juli 1953 som förklarade en vapenvila i Koreakriget. Det är, med United Nations Command, Military Armistice Commission, Korea (UNCMAC), en del av den mekanism som reglerar relationerna mellan Nordkorea och Sydkorea.

Uppdraget för NNSC var att genomföra inspektioner och undersökningar för att säkerställa genomförandet av punkterna 13(c) och 13(d) i vapenvilan, vilket skulle förhindra att förstärkningar kom att bringas in till Korea, antingen ytterligare militär personal eller nya vapen, annat än den lilla ersättning för skadad eller utsliten utrustning. Rapporter skulle göras till Military Armistice Commission.^[1]

Enligt vapenstilleståndet, skall NNSC bestå av fyra högre tjänstemän, av vilka två skall utses av neutrala nationer som utses av FN-kommandot (UNC) och av vilka två skall utses av neutrala nationer som nominerats gemensamt av den Koreanska Folkarmén och det Kinesiska folkets frivilligarmé. Begreppet "neutrala nationer" definierades som de nationer vars stridskrafter inte deltog i kriget i Korea. FN-kommandot valde Schweiz och Sverige, medan den Koreanska Folkarmén och Kinesiska folkets frivilligarmé valde Tjeckoslovakien och Polen.

NNSC stöddes av tjugo neutrala nationers inspektionsgrupper, tio var permanent placerade i hamnar i Nord- och Sydkorea, och tio var mobila grupper. Vapenstilleståndet angav inte hur gruppernas verksamhet skulle genomföras. De schweiziska och svenska grupperna var små i storlek, och förlitade sig på att deras värdar skulle bidra med personal, fordon och kommunikationsutrustning för att rapportera till övervakningskommissionen. De tjeckiska och polska grupperna var mycket större och helt självförsörjande, inklusive tunga radiobilar, tolkar, kockar och utspisningsutrustning.^[2]

Den svenska delegationen vid NNSC

Sedan i samband med att vapenstilleståndet undertecknades 1953 har Sverige haft en delegation vid NNSC med placering i Panmunjeom. Kommenderingen som chef för den svenska delegationen har varierat från någon månad till flera år. Samtliga svenska chefer tilldelas generalmajors grad (gäller för officerare i flygvapnet, armén och amfibie, eller konteramirals grad för officerare i flottan) som officersrang inför att de tillträder befattningen, även om de inte haft den under sin ordinarie tjänstgöring i Försvarsmakten, alltså om personen inte vid ett annat tillfälle blivit utnämnd till generalmajor. Ambassadörer som placerades vid övervakningskommissionen blev konstituerade som generalmajorer vid tjänstgöring som Member/Delegationschef. Vid uppstarten av verksamheten var det i huvudsak ambassadörer som utsågs som Member/Delegationschefer då de hade en internationell kompetens och erfarenheter från förhandlingar och arbete i internationell miljö. Flera hade dessutom varit placerade i FN huset i New York och hade ett gott anseende därifrån. Personer som inte blivit utnämnd i Sverige till generalmajor/konteramiral, återgår till sin ordinarie officersrang efter sin kommendering.^[3]

Lista över chefer för den svenska delegationen

Member/delegationschef vid övervakningskommissionen

1953–1953: Sven Grafström
1953–1954: P Molin
1954–1955: Tage Grönwall
1955–1955: Jens Malling
1955–1956: Östen Lundborg
1956–1956: Carl Bergenstråhle
1956–1957: Bo Benckert
1957–1958: Tore Wigforss
1957–1958: Sven Tilly
1958–1958: Carl Reuterswärd
1958–1959: Allan Edebäck
1960–1960: Bengt Lind af Hageby
1960–1961: Gustaf Adolf Westring
1961–1962: Åke Wikland
1962–1962: Göran Schildt
1962–1963: Carl Klingenstierna
1963–1963: Miles Flach
1963–1964: Sven Uggla
1964–1964: Arne Hallström
1964–1965: Ingemar Bratt
1965–1965: Birger Hasselrot
1965–1966: Carol Bennedich
1966–1966: Bertil Hård af Segerstad
1966–1967: Ingvar Berg
1967–1967: Arthur Raab
1967–1968: Gunnar Smedmark
1968–1968: Nils-Erik Ödman
1968–1969: Karl Sergel
1969–1970: Tage Grönwall
1970–1971: Trygve Sjölin
1971–1972: Nils Holmstedt
1972–1973: Magnus Bruzelius
1973–1974: Gunnar Ljungdahl
1974–1975: Gunnar Gerring
1975–1976: Allan Månsson
1976–1977: Lage Wernstedt
1977–1977: Jan Beckman
1978–1978: Sture Fornwall
1978–1979: Sven Torfgård
1979–1980: Nils Stenqvist
1980–1982: Göte Blom
1982–1983: Otto Rathsman
1983–1984: Gustaf Peyron
1984–1985: Gunnar Unell
1985–1986: Ulf Norström
1986–1987: Lennart Frick
1987–1988: Jan Bring
1988–1990: Finn Werner
1990–1992: Cay Holmberg
1992–1993: Leif Nilsson
1993–1994: Vollrath Tham
1994–1995: Karl-Göte Widén
1995–1996: Mats Marling
1997–1998: Lennart Rönnberg
1998–1999: Sven Julin
1999–2000: Kurt Blixt
2000–2001: Peter Hammarström
2001–2002: Kjell Koserius
2002–2004: Björn Elmer
2004–2006: Lars Frisk
2006–2008: Sture Theolin
2008–2011: Christer Lidström
2011–2013: Anders Grenstad
2013–2015: Berndt Grundevik
2015–2017: Mats Engman
2017–2019: Anders Grenstad
2019–2021: Lars-Olof Corneliusson ^[a]
2021–2023: Anders Callert ^[b]

Referenser

Anmärkningar

^ Corneliusson tillträdde som chef den 1 juni 2019, med ett förordnande längst till den 31 maj 2021.^[4]
^ Anders Callert tillträdde som chef den 1 juni 2021 med ett förordnande längst till den 31 maj 2023.^[5]