Nederländska Antillerna skulle ursprungligen upphöra som enhet 15 december 2008, men detta sköts upp till 10 oktober2010. Enligt en överenskommelse från 2004 har två av öarna – Curaçao och Sint Maarten – erhållit status som autonoma länder inom Konungariket Nederländerna, samma status som Aruba redan tidigare haft. De övriga tre – Bonaire, Saba och Sint Eustatius – har status som särskilda kommuner (bijzondere gemeenten) i Nederländerna, utanför någon särskild provins, och utgör sedan 2010 tillsammans Karibiska Nederländerna.
Geografi
Nederländska Antillerna bestod av öar i två ögrupper:
Turism, oljeraffinering och finansiering är stöttepelarna i denna lilla ekonomi som är nära knuten till omvärlden. Öarna har en hög inkomst per capita och en väl utbyggd infrastruktur jämfört med andra länder i regionen. Större delen av oljan importeras från Venezuela för raffinering. Nästan alla konsumtions- och kapitalvaror är importerade. USA, Italien och Mexiko är de största leverantörerna. Magra jordar och otillräcklig vattenförsörjning hindrar utvecklingen av jordbruket. Budgetmässiga problem hindrar reformer av hälso- och pensionssystemen för en åldrande befolkning. Nederländerna ger ekonomiskt stöd för att stödja ekonomin.