Толмачев, Толмачов, Українець, М. Кузьмичевський, П. Кузьмичевський, Кирило Василенко, Волинець, М. Галицький, М. Гордієнко, П. Петрик, Чудак och М. Т—ов
Drahomanov tog tidigt del i den ukrainska nationalitetsrörelsen, särskilt i Galizien. Han främjade kännedomen om ukrainska etnografin, historien och litteraturen och medarbetade i Élisée Reclus "Géographie universelle". Han utnämndes till professor i historia vid universitetet i Kiev 1874, men avsattes 1876 på grund av sin kritik över det ryska undervisningsväsendet och begav sig då till Genève 1878, där han i flera broschyrer förfäktade nödvändigheten av en liberalisering i federativ riktning av Rysslands politiska och sociala förhållanden. År 1888 erhöll han en professur i allmän historia vid högskolan i Sofia.
Bland Drahomanovs skrifter rörande ukrainsk folkpoesi kan nämnas Istoritjeskija pjesni malorusskago naroda i samverkan med Volodymyr Antonovytj (två delar, 1874–75), Otgoloski rytsarskoj poezij v ukrainskich narodnych pjesnach (Genljud av riddarpoesi i ukrainska folkvisor), Maloruss. narodnyja razskazy i predanija (1876) och Politytjni pjesni ukrainskiego naroda (1881–83).
^ [ab] SNAC, SNAC Ark-ID: w6f494xd, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
^ [ab] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Драгоманов Михаил Петрович”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]