Märket ingår sedan 2005 i Piaggio-koncernen efter att Piaggo köpte den konkurshotade Aprilia-gruppen där Moto Guzzi ingick.
Motorer
Karaktäristiskt för Moto Guzzi-motorer sedan sent 1960-tal är en luftkyld 2-cylindrig V-motor med vevaxeln i motorcykelns längdriktning.
Den grundkonfigurationen har tillverkats i 3 varianter:
Big block är en äldsta men fortfarande mest använda varianten. Den har tillverkats i storlekar mellan 700 och 1200 cc sedan 60-talet och monterats i de flesta stora motorcyklar från Mandello sen dess. Konstruktionen är väldigt enkel och robust med stötstänger för ventilstyrningen och 2-ventils-toppar. Den senaste varianten med bland annat dubbla tändstift monteras i modellerna Breva 850/1100, Griso, Norge och 1200s.
Small block är en mindre och lättare variant, konstruerad av Lino Tonti, som tillverkats i storlekar mellan 350 och 750 cc. Den har använts i modellerna Breva 750 och Nevada 750.
Daytona-motorn var Moto Guzzis verkliga kraftpaket. Med överliggande kamaxlar (1 per topp) och 4-ventils toppar så spelar den prestandamässigt i en högre division än fabrikens övriga motorer. Den dyrare produktionen gör att denna variant är förbehållen exklusivare modeller som de tidigare supersportmodellerna Daytona och Daytona RS samt powertourern Centauro. På senare tid har endast specialmodellen MGS/1 Corsa haft denna motor.
4V eller Quattrovalvole är en nyare motor med 4-ventilstoppar, men med fler delar gemensamt med Big Block än den äldre Daytona-motorn. Motorn är en luftkyld V-twin på 1151 cm3 och har 4-ventiler per cylinder styrda av en överliggande kamaxel. Motorkonstruktionen började användas 2008 i modellerna Griso 4V och Stelvio 4V.
Drivlina
Moto Guzzi förknippas starkt med kardandrift. Ett reaktionsstag hämmar hisseffekterna som äldre kardandrivna motorcyklar drogs med. Torrkopplingen som arbetar mot ett stort svänghjul är ett annat karaktäristiskt drag. Från 1999 finns en förbättrad 6-stegad växellåda istället för de tidigare 5-stegade.
Chassi
Tonti-ramen, döpt efter konstruktören Tonti Lino, användes på de flesta modeller från modellen V7 Sport (1972) och fram till 1990-talet. Den var en lätt och stabil rörram. En stukad version användes fram till nyligen i glidarmodellerna Stone och California En lite mindre Tonti-ram användes även i Breva 750 och Nevada. Eftersom baksvingen på dessa två senare modeller är lagrade i motorblocket skiljer sig även ramen i detta avseende.
Wittner-ramen, döpt efter konstruktören John Wittner, användes på de sportiga modellerna från Daytona (1992) till MGS/1 och V11 Sport/LeMans. Även modellerna Quota, Centauro och 1100Sport hade denna ramkonstruktion. Ramen består av ett grovt centralrör från svinginfästningen till styrhuvudet och använder sig av motorn som en bärande del. Konstruktionen var ursprungligen avsedd för tävlingshojar med olika motorer men den passade fysiskt utmärkt tillsammans med Moto Guzzis motorkonfiguration.
De senare modellerna Griso, Norge och 1200 Sport hade en annan ramkonstruktion med dubbla överliggande ramrör ovanför motorblocket.
