Maxentius lät i Rom utropa sig till kejsare år 306[1], efter att Konstantin, också son till en tetrark, hyllats som augustus[2]. Med hjälp av fadern kämpade han mot de andra kejsarna, men 308[1] utbröt krig även mellan dessa två[2]. Hans riksdel bestod av Italien och Nordafrika. Han stödde sig på lokalt missnöje med tetrarkin och på Roms traditionella status som huvudstad. Han avstod också från kristendomsförföljelser i sin del av riket.[1] Efter Diocletianus ingripande och Galerius död stod striden mellan honom och Konstantin.[2] Han drunknade i Tibern under reträtten från slaget vid Pons Mulvius mot Konstantins här.[1]
