Magnus Karlsson (Lejonbalk), född 1262, död efter 1316, var en svensk lagman, son till lagmannen Karl Ingeborgasson (Lejonbalk).
Han var riddare senast 1287. Han är omnämnd som lagman i Tiohärads lagsaga från 1301 till 1304, eventuellt även 1307.[2]
I yngre år förde han i sigillet det vapen med en vinge som sedan upptogs av hans systers make riddaren Ragvald Puke och dennes ättlingar, men från omkring 1305 förde han samma vapen som sin far, en kluven sköld med ett lejon i det heraldiskt högra fältet och med det vänstra fältet sju gånger styckat, så att det kan uppfattas som fyra snedbjälkar (balkar). [3] [4]
Magnus Karlsson kan beläggas bland hertig Erik Magnussons män redan vid dennes belägring av Stockholms slott 1306, var bland dennes löftesmän i förbindelsen 1310 angående morgongåva och livgeding till dennes tilltänkta gemål Sofia av Werle och i fredstraktaten i Helsingborg 1313 samt nämnes samma är bland hertigarnas råd.
- Magnus Karlssons första hustru Cecilia Elofsdotter (vingad pil) var dotter till Birger Jarls halvbror Elof (vingad pil) på mödernet.
- Hans äldsta son Ragvald Magnusson (d tidigast 1322) förekommer tidigast bland de stormän, som 1319 ratificerade stilleståndet mellan konung Birger och hans motståndare, och namnes som riksråd i fyra brev från åren 1320—1322.
- Sonen Holmger Magnusson (död tidigast 1341) blev senast 1337 riddare och var far till
- kaniken i Hultsjö, Jönköping, Magnus Holmgersson (död tidigast 1358).
Referenser
Noter
Externa länkar
.png)