Crusenstolpe avlade juristexamen i Lund 1814 och blev samma år auskultant i Göta hovrätt. 1820 blev han auskultant i Svea hovrätt och fick samma år häradshövdings namn. 1821–22 var han landssekreterare i Skaraborgs län och 1825–34 assessor i Svea hovrätt. Crusenstolpe sågs som begåvad och spirituell och fick tidigt välvilliga gynnare. En broschyr om Sveriges näringsliv som Crusenstolpe publicerade 1822 ådrog honom Karl XIV Johans intresse. 1823 debuterade han på Riddarhuset som riksdagsledamot, men först på den följande riksdagen 1828–30 trädde han i förgrunden som politiskt aktiv.[1]
Redaktörskap för Fäderneslandet
Crusenstolpe hade tidigare varit konservativ aristokrat, men under riksdagen 1828–30 övergick han till den liberalaoppositionen. Tillsammans med Lars Johan Hierta utgav Crusenstolpe en för regeringen misshaglig riksdagstidning. Mot riksdagens slut gjorde han dock efter kontakter med Magnus Brahe en helomvändning, bröt med oppositionen och uppträdde som Brahes och kungens gunstling. Orsakerna till hans omvändning är inte kända. Han utnämndes nu till redaktör för kungens egen tidning Fäderneslandet, grundad 1830. Med hjälp av tidningen hade man för avsikt att besegra den liberala pressen och även den av Brahes motståndare inom konseljen understödda, men likafullt konservativa Svenska Minerva. Crusenstolpe hade dock inte den organisationsförmåga som redaktörskapet krävde, och tidningen hade inte den framgång som man hade hoppats. 1833 drog Karl Johan in stödet och Crusenstolpe tvingades lägga ner tidningen (som senare återuppstod med annan ägare). Crusenstolpe hamnade på gäldstugan eftersom han haft stora personliga utgifter för att hålla tidningen i gång och anmodades 1834 att inlämna sin avskedsansökan som assessor.[1]
Trots att kungen personligen betalade Crusenstolpes skulder[2] bytte denne sida och blev en stark motståndare till monarkin. Han kände sig kränkt över att ha behövt undergå ett sådant öde och bedragen på den lysande karriär han väntat sig som lön för sina tjänster åt makthavarna. Han hade nu lärt sig inse "värdelösheten av purpurns fagra ord", och i sin harm tog han avsked från sitt statsämbete och rev alla broar mellan sig och regeringen.[3]
Vid 1834/35 års riksdag uppträdde han som hätsk oppositionsman mot regeringen, angrep Karl XIV Johans ryssvänliga politik och yrkade på avslag på regeringens försvarsanslag. Hänvisad till att försörja sig på sitt skriveri utgav han 1834 i två band Skildringar ur det inre af dagens historia, alla stilistiskt lysande tecknade men med en mycket vass politisk udd. På nyåret 1838 påbörjade Crusenstolpe en månadsskrift, Ställningar och förhållanden behandlade i bref.[1] Hans skriverier blev så mycket farligare för makthavarna som han genom sin föregående verksamhet fått inblick i en hel del statshemligheter och kände till makthavarnas svaga punkter.[3]
Crusenstolpes skriftserie Ställningar och förhållanden, behandlade i brev blev klimax på osämjan mellan redaktören och kungen. Redan i det andra brevet 1838 fick en relativt trivial text av Crusenstolpe kungen att explodera[källa behövs]. Upprinnelsen var att Kunglig Majestät utnämnt en viss hovmarskalk Fleming till major. Crusenstolpe var inte förtjust över utnämningen och skrev att konseljen begått sabbatsbrott eftersom den gjort utnämningen på en söndag. Den rasande kungen agerade, en jury sammankallades och Crusenstolpe dömdes som skyldig till majestätsbrott. Svea hovrätt slog i juni 1838 fast att straffet skulle bli tre år på Vaxholms fästning.[2]
Den hårda domen chockerade de folkmassor som samlats kring rätten och som, upprörda över kungens stingsliga reaktion, hyllade Crusenstolpe som en folkhjälte. De så kallade Crusenstolpe-kravallerna utbröt och Stockholm såg under några dagar ut att stå på randen till revolution.[2] Den 20 juni skanderades slagord utanför Slottet och alla fönsterrutor krossades hos kungens juridiska ombud, justitiekanslerClaes Nerman, innan militär ingrep. Den 22 juni drabbade folket och militären samman, skottlossning utbröt och två människor dödades.[2] Det tog flera dagar innan lugnet var helt återställt.
Från sitt fängelse, där han åtnjöt en relativt mild behandling, fortsatte han sitt oppositionsarbete, skymfade i ett nytt brev av Ställningar och förhållanden Magnus Brahe och utsände 1839 Vidräkning och reform, där han pläderade för monarkins ersättande med riksföreståndarskap. Därefter följde en pamflett mot Carl Henrik Anckarsvärd, Röst ur ett svenskt statsfängelse. Det blev dock med tiden ganska klart att Crusenstolpes angrepp mera gällde person än sak, och hans popularitet bland oppositionen minskade. Han fortsatte dock utgivandet av sina Ställningar och förhållanden fram till sin död.[1]
Utöver det politiska författarskapet var Crusenstolpe även verksam inom det skönlitterära. Bland hans romaner märks främst Morianen eller Holstein-Gottorpska huset i Sverige (6 band, 1840–44), Carl Johan och svenskarne (3 band, 1845–46) och Huset Tessin under enväldet och frihetstiden (5 band, 1847–49). Han var även under sina senare år en flitig författare av nekrologer i kalendern Svea, vilka samlades och utgavs 1882 under titeln Medaljonger och statyetter. Viktiga handlingar har han utgett i serien Portefeuile (1837–45). Bland hans övriga populärhistoriska arbeten märks 1720, 1772, 1809 (1836), Karakteristiker (1851), Revolutionen den 13 mars 1809 (1859) samt Historiska personligheter (2 band, 1861–63). Han var även en av grundarna av den kortlivade tidningen Dagen (1845–1846).[1]
Crusenstolpe gifte sig 1825 med Sophia Palmstruch, dotter till Johan Wilhelm Palmstruch och Margareta Catharina Sundberg.
Bibliografi
Skönlitteratur
Vedergällningsrätten : novell. Stockholm. 1821. Libris2417751 - Utgiven anonymt.
Denis från Norrmandie : romantisk berättelse från slutet af sextonde århundradet : svenskt original. Stockholm. 1821. Libris2417749 - Utgiven anonymt.
Kollerstad : legend. Stockholm. 1821. Libris2417750 - Utgiven anonymt.
Morianen, eller Holstein-Gottorpiska huset i Sverige: tidsbilder, tecknade på fästningen. 1-6. Stockholm. 1840–1844. Libris1682544 - Ny, genomsedd upplaga 1880. Förkortad upplaga 1916–1917 vilken omtrycktes 1928. Dansk översättning 1841–1844, tysk översättning 1842–1844.
Carl Johan och svenskarne: romantisk skildring. 1-3. Stockholm. 1845–1846. Libris394206 - Ny, genomsedd upplaga 1881. Även i dansk översättning 1845–1847 och tysk översättning 1845.
Huset Tessin under enväldet och frihetstiden: romantiserad skildring. 1-5. Stockholm: S. Magnus. 1847–1849. Libris1993156 - Ny, genomsedd upplaga 1883. Även i dansk översättning 1847–1851 och tysk översättning 1847–1853.
Karakteristiker, ur samtidas förtroliga bref och anteckningar. Stockholm: Brudin. 1851. Libris1298705
Europas hof från början af 18:de seklet till medlet af det 19:de. Stockholm: Meijer. 1853–1856. Libris1810089 4 volymer.
Revolutionen den 13 Mars 1809: åsyna vittnens hågkomster. Stockholm. 1859. Libris1993221
Historiska personligheter: enligt authentiska och förtroliga källor framställda. Stockholm: Maass. 1861–1863. Libris1580535 2 delar.
Ett sekel och ett år af polska frågan: (1762–1863) : historisk-kronologisk handbok. Stockholm. 1863. Libris234098
Ett kors på grefve Carl Henric Anckarsvärds graf. Stockholm. 1865. Libris1985284
Medaljonger och statyetter: drag ur vår vittra, konstnärliga och politiska verld : (för första gången i bokform samlade). Stockholm: Bonnier. 1882. Libris478584 Samlade nekrologer ur Miniatyralmanach och Svea folk-kalender. Redaktör: Arvid Ahnfeldt.
Biografier och dödsrunor
Crusenstolpe skrev mängder av biografiska artiklar i kalendrarna Miniatur-almanach 1846–1863, Norden 1852–1853 och i Svea folk-kalender 1856–1865. De senare listas nedan.