Lhermitte anslöt sig till friluftsmåleriets principer och skildrade med förkärlek bondebefolkningens liv och arbetet på åker och äng, ofta med tillspetsad social tendens, såsom Döden och vedhuggaren (1895, tillhör franska staten) och Hos de fattiga (1905). Som konstnär stod Lhermitte Jules Bastien-Lepage nära, även om han avstod från allt lyriskt och mera betonade arbetets möda än dess poesi. Lhermitt är representerad på Göteborgs konstmuseum[1] med Höskörd.
