Luc Ferry

Luc Ferry
Luc Ferry, 2017.
Född3 januari 1951[1][2] (73 år)
Colombes[3], Frankrike
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidUniversité Paris-Sorbonne
Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg
SysselsättningFilosof[4], politiker, statsvetare, universitetslärare
Befattning
Member of the French Economic, Social and Environmental Council
ArbetsgivareInstitut d'études politiques de Lyon
Université Panthéon-Sorbonne
Radio Classique
Université Paris-Diderot
Politiskt parti
Union pour un Mouvement Populaire
MakaMarie-Caroline Becq de Fouquières
(g. 1999–)[5]
Utmärkelser
Prix Médicis essai (1992)
Kommendör av Nationalförtjänstorden (2011)[6]
Redigera Wikidata

Luc Ferry, född 1 januari 1951[7] i Colombes, Hauts-de-Seine, är en fransk politisk filosof och politiker, känd för sina beslut som utbildningsminister 2002-2004.

Ferry studerade vid bland annat Université Paris-Sorbonne, har examen i filosofi och är doktor i statsvetenskap. Till hans akademiska meriter hör att ha undervisat vid bland annat École normale supérieure och Reims universitet. Han är professor i filosofi vid universitetet vid Université Paris-Diderot. 7 maj 2002 utsågs han till utbildnings- och forskningsminister i Jean-Pierre Raffarins regering, varunder han förbjöd huvuddukar och religiösa symboler i skolor. I ideologiskt avseende betraktas han som antimarxist och liberal med den sekulära humanismen som värdegrund. I egenskap av akademiker har han utifrån ett humanistiskt betraktelsesätt kritiserat den ekologiska ordningen i Le Nouvel ordre écologique, l'arbre, l'animal et l'homme (1992) som översattes till flera språk.

Verk

Verk som översatts till svenska

  • 1997 - Den nya ekologiska ordningen, övers. Stefan Jordebrandt

Originalutgåvor

  • 1984 - 1985, Philosophie politique, i 3 band i samarbete med Alain Renaut.
  • 1985, La Pensée 68. Essai sur l'antihumanisme contemporain, i samarbete med Alain Renaut.
  • 1985, Système et critique, som medförfattare.
  • 1988, Heidegger et les modernes, som medförfattare.
  • 1990, Homo aestheticus. L'invention du goût à l'âge démocratique.
  • 1991, Pourquoi nous ne sommes pas nietzschéens ?, som medförfattare.
  • 1992, Le Nouvel ordre écologique, l'arbre, l'animal et l'homme, belönades med Prix Médicis essai samt Prix Jean-Jacques Rousseau.
  • 1996, L'Homme-Dieu ou le sens de la vie, belönades med Prix littéraire des Droits de l'homme'Ф'.
  • 1998, La Sagesse des modernes ett samarbete med André Comte-Sponville, erhöll Prix Ernest-Thorel
  • 1998, Le Sens du beau.
  • 1999, Philosopher à dix-huit ans, som medförfattare.
  • 2000, Qu'est-ce que l'homme ?, ett samarbete med Jean-Didier Vincent.
  • 2002, Qu'est-ce qu'une vie réussie ?.
  • 2004, Le religieux après la religion, med Marcel Gauchet .
  • 2005, Comment peut-on être ministre ? Essai sur la gouvernabilité des démocraties.
  • 2006, Apprendre à vivre : Traité de philosophie à l'usage des jeunes générations.
  • 2016, La révolution transhumaniste: Comment la technomédecine et l'uberisation du monde vont bouleverser nos vies

Källor

Referenser

  1. ^ Who's Who in France, Who's Who in France: 29191, läst: juli 2018.[källa från Wikidata]
  2. ^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000024117, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Who's Who in France.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, www.lexpress.fr .[källa från Wikidata]
  6. ^ NOR: PREX1110746D.[källa från Wikidata]
  7. ^ Fovet, William (red.): Europeiska filosofer, sidan 201. Daidalos 1995.