Den uppfördes som en då modern konstruktion av stål från Domnarvets järnverk, som vidarebearbetats av Motala verkstad och Bergsunds mekaniska verkstad till en smäcker stålkonstruktion med en utformning enligt den rådande dominerande jugendstilen. Stålskelettet täcktes av glas och en genomskinlig juteväv som var rosa på utsidan och blå på insidan. Hallen monterades ned efter utställningen och återuppfördes som pappersmaskinhall på Kvarnsvedens pappersbruk i Borlänge. Därvid grävdes hallen ned några meter för att medge utrymme för ångmaskiner i en källarvåning för att driva pappersmaskinerna. Det installerades också ett mellanbjälklag.
Senare har också hallen försetts med nya väggar av betong och mursten.
Hallen innehöll tidigare Kvarnsvedens pappersbruks pappersmaskiner PM1 - PM 7, men användes sedan 1992 inte längre som maskinhall, och revs i februari 2023. World Monuments Fund tog upp den på sin lista över hotad industriarkitektur 2008.[2]
Källor
Anders Houltz: ”Borlänges egna Eiffeltorn” – men framtiden för maskinhallen är osäker i Veckans Affärer den 26 juli 2019. Artikeln har också tidigare publicerats i Företagshistoria 2019:2.
