PROFILPELAJAR.COM

	Livgrenadjärbrigaden; (IB 4)
	Vapen för Livgrenadjärbrigaden tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namn	Livgrenadjärbrigaden
Datum	1949–1997
Land	Sverige
Försvarsgren	Armén
Typ	Infanteriet
Roll	Krigsförband
Del av	Mellersta militärområdet
Föregångare	Livgrenadjärregementet
Storlek	Infanteribrigad
Högkvarter	Linköpings garnison
Förläggningsort	Linköping
Valspråk	Nulli Secundus
Färger	Vitt och rött
Marsch	"Es lebe hoch" (Schlögel)
Dekorationer	LivregMSM
Segernamn	Varberg (1565); Breitenfeld (1631); Lützen (1632); Wittstock (1636); Breitenfeld (1642); Warszawa (1656); Fredriksodde (1657); Tåget över Bält (1658); Lund (1676); Rügen (1678); Kliszów (1702); Rakowitz (1705); Holowczyn (1708); Malatitze (1708); Rajovka (1708); Helsingborg (1710); Gadebusch (1712); Valkeala (1790); Svensksund (1790)
Befälhavare
Brigadchef	Öv. Björn Tomtlund
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Truppslagstecken m/1960
Förbandstecken m/51-m/60
Tilläggstecken

Livgrenadjärbrigaden (IB 4) var en infanteribrigad inom svenska armén som verkade i olika former åren 1949–1997. Förbandsledningen var förlagd i Linköpings garnison i Linköping.^[2]^[3]

Historik

Livgrenadjärbrigaden sattes upp åren 1949–1951, under namnet Grenadjärbrigaden (IB 4), genom att fältregementet (krigsförbandet) Livgrenadjärregementet (IR 4) omorganiserades genom försvarsbeslutet 1948 till infanteribrigad. Åren 1949–1958 hade Grenadjärbrigaden en systerbrigad vars namn var Östgötabrigaden (IB 43), vilken genom försvarsbeslutet 1958 fasades ut 1958.^[4]^[2]

Inför försvarsbeslutet 1992 föreslog regeringen att krigsorganisationen skulle spegla fredsorganisationen. Därmed föreslogs att brigaden vid Livgrenadjärregementet skulle avskiljas och bilda ett självständigt kaderorganiserat krigsförband. Den 1 juli 1994 avskildes brigaden från regementet och blev ett kaderorganiserat krigsförband inom Mellersta militärområdet (Milo M). Brigaden antog med det namnet Livgrenadjärbrigaden.

Inför försvarsbeslutet 1996 föreslog regeringen för riksdagen att krigsorganisationen skulle minskas, där förslaget gällande Mellansverige var att avveckla Svea artilleriregemente (A 1) och Svea trängkår (T 1) i Linköping. Med bakgrund till att regeringen föreslog att de två förbanden skulle avvecklas, skulle Livgrenadjärbrigaden (IB 4) utgöra en solitär i Linköping och utan några omedelbara samträningsmöjligheter eller stordriftsfördelar. Därför föreslog regeringen även en avveckling av Livgrenadjärbrigaden (IB 4). Detta till fördel för Dalabrigaden i Falun, i syfte att öka andelen vinterutbildade förband. Vidare föreslog regeringen en ny försvarsområdesindelningen, vilket innebar att försvarsområdesstaberna i Gävle, Linköping och Västerås skulle avvecklas.^[5] Brigaden tillsammans med Livgrenadjärregementet upplöstes och avvecklades därmed den 31 december 1997.

Verksamhet

Som ett led av försvarsbeslutet 1992 blev brigaden en av de sex ursprungliga infanteribrigader som skulle mekaniseras och utrustas med de rysktillverkade pansarskyttefordonen BMP-1 och MT-LB (svensk benämning Pansarbandvagn 501 (Pbv 501) respektive Pansarbandvagn 401 (Pbv 401)). Brigaden var tillsammans med Smålandsbrigaden (IB 42) ledande försöksbrigader inför omorganisationen till IB 2000. År 1994 tillfördes brigaden sin första mekaniserades pluton, och fick samtidigt huvudansvaret för utbilda arméns samtliga mekaniker på Pbv 501.

Organisationen brigaden skulle gå in i, IB 2000, skulle vara i produktion 2004 och helt genomförd 2006. Brigaden var tillsammans med IB 42 de brigader som hann längst i utvecklingen till en mekaniserad brigad. Genom att riksdagen beslutade att Livgrenadjärbrigaden skulle upplösas och avvecklas, kom endast delar av brigaden att utbildas i den nya organisationen, innan den avvecklades den 30 juni 1997.

Internationell verksamhet

År 1994 ansvarade brigaden för uppsättningen av BA 02. Vilken var den andra bataljonen av de så kallade bosnienbataljonenerna.

Bataljoner

1. brigadskyttebataljonen
2. brigadskyttebataljonen
3. brigadskyttebataljonen
4. brigadskyttebataljonen
Brigadluftvärnsbataljon (Lvrbs 70)
Brigadhaubitsbataljon (Haub 77A)
Brigadpionjärbataljon

Utbildning för att bli mekaniserad med pbv 501 och pbv 401 hade startat 1995 och planen var att vara färdig 2004. Vid nedläggningen 1997 var den första bataljonen inte färdigutbildad.

Heraldik och traditioner

Livgrenadjärbrigaden delade heraldik och traditioner med Livgrenadjärregementet.^[2] År 1996 instiftades Livgrenadjärregementets minnesmedalj (LivregMSM) i silver.^[6]

Förbandschefer

Brigadchefer åren 1949–1997. Åren 1949–1975 var brigadchefen tillika utbildningschef vid Livgrenadjärregementet.^[7]

1949–1959: ???
1959–1962: Överstelöjtnant Gilbert Murray
1962–1966: Överstelöjtnant Gunnar Källenius
1966–1969: Överstelöjtnant Gustaf Tiselius
1969–1971: Överstelöjtnant Sven Skeppstedt
1971–1975: Överstelöjtnant Bertil Fredriksson
1975–1981: Överstelöjtnant Leif Kesselmark
1981–1987: Överste Torbjörn Tillman
1987–1992: Överste Claes-Göran Blomqvist
1992–1993: Överste Christer Svensson
1994–1996: Överste Håkan Swedin
1996–1997: Överste Björn Tomtlund

Namn, beteckning och förläggningsort

**Namn**
Grenadjärbrigaden	1949-10-01	–	1994-06-30
Livgrenadjärbrigaden	1994-07-01	–	1997-12-31

**Beteckningar**
IB 4	1949-10-01	–	1997-12-31

**Förläggningsorter**
Linköpings garnison (F)	1949-10-01	–	1997-12-31

Se även

Referenser

Anmärkningar

^ Åren 1949–1994 var brigaden en del av Livgrenadjärregementet
^ Avser fältregementet (krigsförbandet) åren 1942–1949
^ Förbandsmarschen antogs 1994, fastställdes den 13 juni 1996.^[1]
^ Minnesmedaljen instiftades 1996.
^ Tomtlund blev sista chefen för brigaden.

Noter

^ Sandberg (2007), s. 68
^ [a b c] Braunstein (2003), s. 317
^ Kjellander (2003), s. 282
^ ”Armens Brigader efter 1948 års försvarsbeslut med kort historik”. Brigadmuseum.se. Arkiverad från originalet den 27 december 2016. https://web.archive.org/web/20161227060602/http://www.brigadmuseum.se/uploads/files/content/Armens-_brigader-_1948.pdf. Läst 14 maj 2017.
^ ”Regeringens proposition 1996/97:4”. Riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 14 maj 2017.
^ ”LivregMSM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={C4CDDC6C-259D-4F29-97BF-1748E80B58F2}&listmode=0&medal={30CF9611-375F-4F36-AE4D-6D65BA3DA052}. Läst 14 maj 2017.
^ Hellström (2000), s. 433-435

Tryckta källor

Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 }
Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5
Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8
Hellström, Sven, red (2000). Livgrenadjärregementet i slutet av en epok. Linköping: Komm. för Livgrenadjärregementets historia. Libris 8237971. ISBN 91-630-9567-X (inb.) (korr.)

Vidare läsning

Hellström, Sven, red (2000). Livgrenadjärregementet i slutet av en epok. Linköping: Komm. för Livgrenadjärregementets historia. Libris 8237971. ISBN 91-630-9567-X (inb.) (korr.)
Tillman, Torbjörn; Ringh, Per-Arne (2003). Livgrenadjärerna under det kalla kriget. Linköping: Livgrenadjärfören. Libris 8859835
Livgrenadjärbiografier 1962-1997. Linköping: Livgrenadjärföreningens historiekommité. 2007. Libris 10576574. ISBN 978-91-633-0071-4 (inb.)