Lajos Batthyány

Lajos Batthyány
Född10 februari 1807
Bratislava[1]
Död6 oktober 1849[2] (42 år)
Pest[3]
BegravdKerepesikyrkogården
Medborgare iUngern
Utbildad vidJuridiska fakulteten vid Zagrebs universitet
SysselsättningNationalekonom, politiker[4]
Befattning
Ungerns premiärminister (1848–1848)
Ledamot av Ungerns nationalförsamling
Ungerns första parlament, Sárvárs individuella valdistrikt (1848–1848)[5]
Ungerns justitieminister
regeringen Lajos Batthyány (1848–1848)
Ungerns minister för offentliga arbeten och transport
regeringen Lajos Batthyány (1848–1848)
Politiskt parti
Oppositionspartiet
Peace Party[6]
MakaAntónia Zichy
(g. 1834–1849, döden)[7]
BarnEmanuela Batthyány (f. 1837)
Ilona Batthyány (f. 1842)
Elemér Batthyány (f. 1847)
FöräldrarJózsef Sándor Batthyány
Borbála Skerlecz
Namnteckning
Redigera Wikidata

Lajos Batthyány, född 10 februari 1807 i Pressburg, död 6 oktober 1849 i Budapest, var en ungersk greve och statsman.

Batthyány var först i krigstjänst, men ägnade sig sedan med iver åt vetenskapliga och politiska studier och blev efter vidsträckta resor i Europa och orienten medlem av magnattaffeln och ledare av oppositionen mot rikskanslern Apponyi samt understödde 1847 särskilt Kossuths val till deputerad. I mars 1848 blev Batthyány av sin mångårige vän palatinen ärkehertig Stefan utnämnd till president i Ungerns första självständiga ministär. Han strävade ivrigt att upprätthålla förbindelsen mellan Ungern och Österrike, men då "banen" (ståthållaren) av Kroatien Jelačić inbröt i landet och underhandlingarna med den österrikiska ministären misslyckades, nedlade Batthyány sin befattning, 11 september samma år. Redan dagen därefter sökte han på palatinens anmodan bilda en ny ministär, men denna fick inte stöd från kungen.

Efter ungerska riksdagens upplösning och mordet på den till generalkommendör och provisorisk palatin av kejsaren utnämnde, men av folket hatade greve Lamberg (28 september) begav sig Batthyány till Wien, dels för att undvika följderna av detta mord, dels för att medverka till bildandet av en ny ministär, men kunde inget uträtta. Han deltog sedan i striden mot österrikarna, blev sårad och begav sig till riksdagen i Pest. Då de kejserliga trupperna under Windisch-Graetz januari 1849 ryckte fram till denna stad, gick Batthyány, såsom medlem av en deputation, ut till fältherrens läger för att beveka honom till skonsamhet, men fick inte företräde.

Batthyánys mausoleum i Budapest

8 januari blev han häktad och, efter att ha släpats till flera olika fängelser, genom krigsrätts utslag dömd att hängas. För att undgå detta dödssätt tillfogade han sig med en dolk, som hans hustru sänt honom, flera sår i halsen, så att dödsdomen kunde fullgöras endast medelst krut och bly. Den verkställdes 6 oktober 1849. Batthyánys konfiskerade gods återgavs åt hans änka 1868, och hans lik bisattes 1870 under stora högtidligheter i ett mausoleum i Budapest.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Batthyány, 1904–1926.
  1. ^ Batthyány, Ludwig Graf, vol. 1, Biographisches Lexikon des Kaiserthums Oesterreich, s. 180.[källa från Wikidata]
  2. ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 9526, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 23 juni 2015.[källa från Wikidata]
  5. ^ Dániel Ballabás, József Pap & Judit Pál, Képviselők és főrendek a dualizmus kori Magyarországon, Líceum Kiadó, 2020, s. 381, ISBN 978-963-496-144-4, läs online, läst: 13 februari 2023.[källa från Wikidata]
  6. ^ Orsolya Vágvölgyiné Bene, Orsolya Vágvölgyiné Bene, Békepártiak önmagukról, Yearbook of the Dornyay Béla Museum, Yearbook of the Dornyay Béla Museum, 20012001, s. 102, läs onlineläs online, läst: 13 februari 2023.[källa från Wikidata]
  7. ^ Magyar főnemességi adattár, Magyar főnemességi adattár-ID: 1882, läst: 9 mars 2024.[källa från Wikidata]
Auktoritetsdata