En kyrkby är den bebyggelse som vuxit upp kring en sockenkyrka. Det kan också vara en äldre gårdsäga på vars mark en kyrka anlagts.[1]Byformen är i regel en rund- eller klungby där kyrkan bildar själva navet, medan gårdarna ligger utspridda runt omkring.[2]
Bebyggelsen
I den sockenkärna som bildades låg ofta prästgården och klockarbostaden och i närheten brukade en fattigstuga finnas som i senare tider ersattes med ett ålderdomshem. Dessutom hade byn en sockenstuga och handelsbod, samt skola med lärarbostad och en barnmorskebostad. Likaså fanns i regel en tiondebod samt en krog. Om kyrkan saknade ett klocktorn så restes en klockstapel i dess närhet. En smedja brukade också ingå i en kyrkbys ordinarie bebyggelse men på grund av brandrisken brukade denna vara placerad i byns utkant. Kyrkbacken utanför kyrkan där sockenborna regelbundet samlades blev av naturliga skäl bygdens centrala mötesplats och efter att poststationer började införas i landet på 1600-talet, förlades dessa antingen i klockarbostaden eller i annat lämpligt hus eller hemman nära kyrkan. Först när järnvägen drogs genom den svenska landsbygden kring sekelskiftet 1900, flyttades postens lokala verksamheter in i järnvägsstationerna. Därmed minskade många kyrkbyars betydelse då nya centralorter uppstod i anslutning till stationssamhällena.
Kyrkby som ortnamn
I en del socknar har det aldrig funnits någon kyrkby och ibland kan sockennamnet härstamma ur en försvunnen by, eller mer vanligt ur den omgivande bygden. Bygdenamnet har då i samband med kristnandet blivit ett sockennamn.
^Mats Hellspong och Orvar Löfgren (1984). Land och stad, svenska samhällstyper och livsformer från medeltid till nutid. Liber förlag, ISBN 91-40-02896-8
