Kransborre L. Status i Sverige: Starkt hotad[1]
Från Ftanz Eugen Köhler: Köhler's Medizinal-Plantzen A Del av blommande planta, återgiven i naturlig storlek 1 Blommor, förstorade 2 Kronblad, isärtagna och utbredda, förstorat 3 Ståndare, förstorat 4 Pollen, förstorat 5 Kalk, förstorat 6 Ituskuren kalk med pistill, förstorat 7 Pistill, förstorad 8 Undre del av pistill med 2 fröhus uppskurna på längden, förstorat 9 Dito i tvärsnitt, förstorat 10 Nötter, naturlig storlek och förstorat 11 och 12 Nöt sedd från olika håll, förstorat 13 och 14 Dito, upsskuret på längden, förstorat 15 Dito, uppskuret på tvären, förstorat
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växter Plantae
Division	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter Angiospermae
Klass	Trikolpater Eudicotyledonae
Ordning	Plisterordningen Lamiales
Familj	Kransblommiga växter Lamiaceae
Släkte	Kransborrar Marrubium
Art	Kransborre M. vulgare
Vetenskapligt namn
§ Marrubium vulgare
Auktor	L.
Synonymer
Andorn

Kransborre, Marrubium vulgare L. är en flerårig växt inom familjen kransblommiga växter.

Kransborren blir 25 – 60 cm hög och blommar från juli till september med små gulvita blommor. Blomsamlingarna är klotrunda, täta men åtskilda och har ett foder som är 3 – 4 mm långt och stjärnhårigt. Stjälken är grov och vitullig. Bladen är 2 – 4 cm långa, rundade, naggade och rynkiga. De är skaftade, gleshåriga på ovansidan och filthåriga på undersidan.

Kromosomtal 2n = 34, 36.

Kransborre är ursprunglig i medelhavsområdet.

Denna växt är mycket sällsynt i Norden (fridlyst i Sverige), men kan finnas naturaliserad intill gammal bebyggelse och i trädgårdar.

Utbredningen i Norden är begränsad till huvudsakligen Öland och Gotland samt en del områden i Danmark.

• Norden [2]
  • Torde numera vara utdöd på många av de på kartan angivna platserna.
• Norra halvklotet [3]
  • Finns allmänt i Nordamerika, men är inte ursprunglig där.

Frisk, öppen kulturmark.

Enligt folkmedicinen kan beredningar av kransborre användas mot

• Förkylning och heshet
• Förstoppning
• Hosta (Kanderade stjälkar)^[3]

Ansågs också urindrivande.

Enligt engelska wikipedia ingick den ofta i en örtblandning kallad gruit som användes i öl innan humle slog igenom.

• Marrubium: Vid namngivningen av släktet torde Linné ha inspirerats av det namn en romare Aulus Cornelius Celsus använde på en kransblommig växt (Lamiaceae)

• Artepitetet vulgare härleds från latin vulgus = allmän.

Detta kan synas märkligt för en nu sällsynt växt, men förklaringen är att kransborre var mycket vanlig i södra Sverige, då den namngavs av Linné på 1700-talet.

• Den nya nordiska floran ISBN 91-46-17584-9
• Den virtuella floran - Kransborre
• Wikimedia Commons har media som rör Kransborre.
  Bilder & media