| Kordierit |
![]() V:sten med pleochroism, H:fasettslipad |
| Kategori | Silikatmaterial |
|---|
| Dana klassificering | 61.02.01.01 kordieritgrupp |
|---|
| Strunz klassificering | 09.CJ.10 |
|---|
| Kemisk formel | (Mg,Fe)2Al4Si5O18 |
|---|
| Färg | Blå, rökigt blå, blåviolett, grönaktig, gulbrun, grå |
|---|
| Kristallstruktur | Ortorombiska - dipyramidal |
|---|
| Spaltning | God {100} |
|---|
| Hållbarhet | Skör |
|---|
| Hårdhet (Mohs) | 7–7,5 |
|---|
| Glans | Glasglans, fettglans på brottytor |
|---|
| Ljusbrytning | nα=1,527–1,560
nβ=1,532–1,574
nγ=1,538–1,578 |
|---|
| Dubbelbrytning | δ=0,011–0,018 |
|---|
| Optisk karaktär | Tvåaxligt positiv eller negativ [1] |
|---|
| Dispersion | r<v svag till markant
0,017 (BG) 0,009 (CF)[2] |
|---|
| Pleokroism | Mycket stark |
|---|
| Streckfärg | Vit |
|---|
| Specifik vikt | 2,57–2,66 |
|---|
| Referenser | [3] |
|---|
Cordierit är ett hårt aluminiummagnesiumsilikat-mineral som har haft användning som prydnadssten och då speciellt en blå, klar variant som finns på Sri Lanka, vanligen men oriktigt kallad vattensafir eller "luchssafir". Dess specifika vikt är lägre än för den äkta safiren. Mineralet är uppkallat efter Louis Cordier, och upptäcktes första gången 1813.
Egenskaper
Cordieriten kan anta många olika färger och visar dessutom olika färg beroende på i vilken riktning mineralet betraktas (pleokroism).
Förekomst
Cordierit förekommer i gnejs, metamorfa bergarter och skarn. Cordierit finns bland annat i Falun, Riddarhytte malmfält[4] och i Arendal i Norge samt på flera andra platser i Europa och Nordamerika.[5]
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Cordierite, 11 oktober 2011.
-540095.jpg)