Kinakridonpigmenten är en grupp syntetiska, organiska pigment som utgörs av kinakridon, närmare bestämt linjärt trans-kinakridon, och derivat därav.
Kinakridonpigmenten omfattar nyanser från lila, via rött, till gult orange, är färgstarka, ofta transparenta och uppvisar i flera fall utmärkt ljusäkthet.[1][2][3]
Kinakridoner i olika fom har varit kända sedan förra sekelskiftet. Det kinakridon som bildar bas för den här pigmentgruppen upptäcktes 1935 och har producerats som pigment sedan 1958.[4][5]
Bland de mest använda kinakridonpigmenten är C.I Pigment Violet 19 (kinakridon) och C.I. Pigment Red 122, exempel på både ljusäkta, värmetåliga och kemiskt beständiga pigment använda i flera olika sammanhang, såsom inom industri och hantverk, inom tryckeri, i bläckskrivare och i konstnärsfärger.[6][7][4] PV19 och PR122 är två av de pigment som normalt ingår i färgtillverkarnas brytsystem för målarfärg.[8]
^ [abc] Erich F. Paulus, Frank J. J. Leusen, Martin U. Schmidt (2006). Crystal structures of quinacridonesCiteSeerX, Pennsylvania State University. Läst 26 mars 2016.
^Fridell Anter, Karin; Svedmyr, Åke; Wannfors, Henrik (2010). Byggnadsmåleriets färger. Material och användning. Stockholm: Arkus. sid. 42. ISBN 9789197895705