Idag jobbar han som brandman i Ängelholm, och är även involverad i Skånes TV-puckorganisation.
Spelarkarriär
Jönsson växte upp i Ängelholm och debuterade i Rögle BK 1991. I Rögle bildade han backpar med Kari Eloranta, och spelade upp sin moderklubb i Elitserien. Tre år senare blev Jönsson proffs i NHL-laget Toronto Maple Leafs, som draftade honom som 12:e spelare i den första rundan 1993. Efter en lång och framgångsrik karriär i NHL, där Jönsson också representerade New York Islanders (bland annat som lagkapten 1999-2000), valde backjätten 2005 att flytta hem till Ängelholm. Sedan dess representerade han sin moderklubb Rögle, som spelat mesta tiden i den svenska andraligan, Hockeyallsvenskan. Efter tolv år utanför högsta divisionen lyckades klubben med att åter ta sig upp till Elitserien 2008–09, och den säsongen blev den sista i lagkapten Kenny Jönssons karriär.
Rögle har numera pensionerat Jönssons tröjnummer 19 på sin Wall of Fame, vilket innebär att ingen spelare får använda detta tröjnummer. Även New York Islanders har hedrat Jönsson, genom att 2012 väja in honom i klubbens Hall of Fame. Däremot har klubben inte pensionerat nummer 29, vilket var hans tröjnummer i klubben.
Jönsson var en mycket rutinerad spelare, alltid laglojal, och brukade som sin bror alltid tacka ja till spel i landslaget. Han är en av bara tre svenskar som vunnit två OS-guld i ishockey, 1994 i Lillehammer och 2006 i Turin. De andra två som lyckats med den bedriften är hans bror, Jörgen Jönsson, och Peter Forsberg.
Jönssons deltagande i OS i Turin blev en succé, och han blev vald till turneringens bästa back. Efter turneringen haglade anbuden från olika klubbar i NHL, men Jönsson värderade familjelivet och företaget högre och tackade nej till NHL. Senare samma säsong vann Tre Kronor även VM-guld, och han blev - jämte Henrik Zetterberg, Mikael Samuelsson, Jörgen Jönsson, Ronnie Sundin, Niklas Kronwall, Mika Hannula och Stefan Liv - de första och hittills enda spelarna att vinna OS-guld och VM-guld samma säsong. Jönsson var även lagkapten i landslaget under VM i ishockey 2006 eftersom den ordinarie kaptenen, brodern Jörgen, var skadad. Särskilt anmärkningsvärt är att Kenny Jönsson spelade VM-finalen trots ett brutet revben och inre blödningar.
Säsongen 2007/08 fick Jönsson som första spelare utanför Elitserien priset Rinkens riddare, som delades ut av Ishockeyjournalisternas Kamratförening och Reebok/Jofa. Juryns motivering var:
Med sin pondus, lojala inställning och enormt fina uppträdande har Kenny Jönsson lyckats med sitt livs mål, nämligen att föra moderklubben Rögle BK till Elitserien igen. Att han är lagkapten i Tre Kronor och Rögle, dessutom varit det i NHL, säger egentligen allt.
Efter säsongen 2008–09, som slutade med VM-brons för Tre Kronor, tog han beslutet att - liksom sin bror - sluta med ishockeyn. Via en intervju i Helsingborgs Dagblad meddelade Jönsson den 18 juni2009 att han lägger av med ishockeyn.[1]
Säsongen 2010/2011 var Kenny Jönsson assisterande tränare för Rögle.
