Kenneth Robert "Ken" Rosewall, född 2 november1934 i Sydney, Australien, är en australisk tidigare tennisspelare. Ken Rosewall är känd som, "den bäste tennisspelaren som aldrig vunnit Wimbledon". Han nådde fyra gånger singelfinal i Wimbledonmästerskapen, den första 1954 mot Jaroslav Drobny och sista gången tjugo år senare, 1974 mot Jimmy Connors, men lyckades alltså aldrig vinna. Han vann under sin karriär åtta singeltilar i tennisens övriga tre Grand Slam-turneringar.
Ken Rosewall vann under karriären åtta singeltilar i Grand Slam-turneringar, fyra gånger som amatör (1953-56) och fyra gånger som professionell spelare efter 1968, då tennisens "Open era" inleddes. Han vann sin första GS-titel i singel 1953 (Australiska mästerskapen) och sin sista 1972 (Australiska öppna). Efter att ha förlorat singelfinalen i Wimbledonmästerskapen 1956 mot barndomskamraten och tennisrivalen Lew Hoad, lyckades Rosewall samma säsong få revansch i finalen i Amerikanska mästerskapen. På det sättet stäcktes Hoads förhoppningar om en äkta Grand Slam i singel. Totalt vann Rosewall 9 GS-titlar i dubbel. Han var nära en äkta Grand Slam i dubbel 1953 och 1956 tillsammans med Hoad.
Tillsammans med Hoad vann han 1953, -55 och -56 Davis Cup-titeln, under ledning av den legendariske tränaren Harry Hopman.
Proffstiden
Ken Rosewall skrev på proffskontrakt 1956. Under sitt första år som proffs mötte han "proffskungen" Pancho Gonzales i en man mot man-turnering. Han förlorade den duellen med 50-26 i matcher. Under hela sin professionella karriär kom han sedan att stå något i skuggan av sina kolleger. Särskilt dominanta under den tiden var Lew Hoad, Rod Laver och Pancho Gonzales. Han lyckades dock besegra just dessa spelare vid inte mindre än 11 finaler i de professionella tennismästerskaps-turneringarna. Han vann sålunda Wembley World Pro fem gånger, US Pro tre gånger och French Pro tre gånger. I sex av dessa finaler besegrade han Rod Laver.
Tennisspelaren Rosewall
Ken Rosewall var född i en tennisspelande familj. Han var naturligt vänsterhänt, men fadern, Robert Rosewall, tränade honom redan mycket tidigt och tvingade honom då att spela med höger hand. Rosewall utvecklades till en spelare som var mycket snabb med god balans i sina rörelser. Han hade en välplacerad men inte särskilt hård serve. Hans bästa slag var volleyn och en skuren (underskruvad) ytterst effektiv backhand. Hans backhand betraktas av många, jämte Donald Budges backhand, som den bästa i världen någonsin. Ken Rosewall var visserligen kortväxt, men hans snabbhet och därtill jämna temperament gjorde honom till en skicklig spelare på alla underlag. Han var aktiv ända till 1977, då han vann sin sista turneringsseger.