Karl, hertig av Orléans, född 24 november 1394, död 5 januari 1465, var en kunglig fransk hertig, brorson till kung Karl VI av Frankrike. Han var son till prins Ludvig av Frankrike, hertig av Orléans, och Valentina Visconti.
Biografi
Karl fick sin titel år 1407 efter att hans far Ludvig, hertig av Orléans, mördats och blev samtidigt ledare för armagnakernas parti. Han låg i ständiga strider med Johan den orädde och engelsmännen, tillfångatogs i Slaget vid Agincourt 1415 och var sedan fånge England i 25 år fram till sin frigivning 1440.
Han spelade därefter inte någon politisk roll, utan omgav sig på sitt slott i Blois med ett littärt hov där han själv var den främste diktaren. Med Karl av Orléans återfcik den franska lyriken mycket av sin friskhet och behag, och han blev en förelöpare till Clément Marot. Karl av Orléans intresserade sig dock i sina ballades, chansons och rondeaux mera för formen än innehållet.[1]
Karl av Orléans författade omkring femhundra dikter.
Han var först gift med sin kusin, den franska prinsessan Isabella av Valois 1406; andra gången med Bonne av Armgnac 1410, och sista gången med Maria av Kleve 1440. Han var sonson till Karl V av Frankrike och far till Ludvig XII av Frankrike.
Galleri
-
En avbildning av Karls, hertig av Orléans, fångenskap i Towern i London, ur en illuminerad utgåva av hans diktning.
Referenser
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 885
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
.svg)
