Jurgen Wrangel var son till ryttmästaren Tönnes Wilhelm Wrangel och Olga Lang och gift första gången 1905–1917 med Anna Faehte samt far till Isabella Wrangel. Han studerade konst vid konstakademierna i Karlsruhe och Paris samt vid Académie Colarossi perioden 1902–1914. På sin fritid under sin tid i Paris kopierade han äldre mästares verk på Louvren. Han genomförde sin första utställning i Stockholm tillsammans med sin hustru Anna 1916 men medan kritiken lovordade hans frus konst möttes hans konst av föga förståelse. Detta medförde att han under flera år höll sig i skymundan innan han i början av 1930-talet blev en stadig gästutställare på Galerie Moderne.
Den som till fullo uppskattade hans egenartade konststil var prins Eugen och han blev från 1920-talet hans närmaste målarvänn. Wrangel vistades ofta på Waldemarsudde och tillsammans med prinsen genomförde han målarresor till Provence. Wrangel vistades ofta på resande fot och tillsammans med Hugo Zuhr tillbringade han 1936–1937 på de grekiska öarna. I början av 1940-talet drabbades han av en ögonsjukdom som tvingade honom att sluta med sitt målande.
Wrangel var en skicklig tecknare som uppskattades mycket i London och Paris där Galerie Charpentier visade en specialutställning med hans teckningar 1936. Som grafiker var han autodidakt och sysslade nästan uteslutande med torrnålsgravyr i en något difus stil. Som illustratör illustrerade han bland annat Anders ÖsterlingsDikter[4] 1924, Verner von HeidenstamsDikter[5] 1927 och TheokritosIdyller[6] 1929 som trycktes i små exklusiva upplagor. Bland hans större arbeten väggmålningar i en realistisk stil för Svenska Lloyds styrelserum 1918, freskomålning av Neapelbukten i Lilla ateljén i Millesgården 1921, italienska landskapsskildringar i konstverkshallen på Göteborgsutställningen 1923 och en fresk med Sten Sture den yngre och Gustav Vasa för Brännkyrka kommunalhus 1924.
