Stiftelsen Josephinahemmet grundades 1873 för att ge skydd och vård åt icke-arbetsföra och mindre bemedlade medlemmar av den romersk-katolska församlingen i Stockholm.
Josephinahemmets tidigare (till 1988) byggnad på Södermalm i Stockholm.
Huset
Vid försäljningen till staden sparade frimurarna ett mindre område vid Drachmannsgatan där man uppförde ett pensionärshem för äldre herrar, i första hand frimurare. Tomten hade undantagits när frimurarna sålde fastigheten i Blackeberg till Stockholms stad i slutet på 1940-talet.[2] Huset med röd tegelfasad uppfördes 1950-1953 och ritades av arkitekt Thure Bergentz. År 1988 övertogs byggnaden av Stiftelsen Josephinahemmet, moderniserades och byggdes om till ett katolskt servicehus. Samtidigt tillbyggdes ett katolskt kapell, Sankta Ragnhilds kapell, efter ritningar av arkitekt Jörgen Kjaergaard.[3]
Josephinahemmet omfattar 39 lägenheter (ettor och tvåor), samlingslokal, restaurang och kapell.
Sankta Ragnhilds kapell
I souterrängvåningen ligger även gudstjänstlokalen Sankta Ragnhilds katolska kapell, uppkallat efter helgonet Sankta Ragnhild. Organisatoriskt tillhör det Sankta Eugenia katolska församling. Ett katolskt kapell hade sedan 1954 funnits i anslutning till ett litet sjukhem i Södra Ängby. Detta sjukhem skulle läggas ned, och man ville flytta kapellet och ansluta det till det nya servicehuset i Blackeberg. Kapellet fick behålla sitt namn även efter flytten. Eugeniaförsamlingen var beredd att stå för kostnaden för att det nya kapellet skulle göras så stort att det kunde rymma inte bara boende på servicehuset utan även kringboende katoliker. Kapellets altare har tidigare funnits i Elisabethsystrarnas kapell i Villa Pauli på Djursholm. Altaret kommer ursprungligen från Köln. Kapellet invigdes den 14 februari 1988.[2]
Ett nybygge från år 2012 som också hör till Josephinahemmet ligger vid Drachmannsgatan 4, är 11 våningar högt och ritades av Bergkrantz Arkitekter AB.
Historia
Josephinahemmet grundades av änkedrottning Josefina av Sverige och Norge år 1873. Hemmet var avsett för äldre katolska trosbekännare och då särskilt för mindre bemedlade katoliker.
Josephinahemmet, som alltsedan sina första år varit beläget vid Björngårdsgatan på Södermalm i Stockholm flyttade 1988 till Blackeberg. Där övertogs en fastighet som tidigare inrymt ett ålderdomshem tillhörande Frimurarorden.
Änkedrottning Josefina lade med sina egna medel grunden till två institutioner för äldre. Dessa var Stiftelsen Konung Oscar I:s Minne och Josephinahemmet, bägge i Stockholm. De boende i de båda hemmen rekryterades dock från helt olika sociala förhållanden. Oscar I:s Minne var avsett för så kallade pauvres honteux (fattiga som har sett bättre dagar) och de boende behövde inte vara katolska trosbekännare. Josephinahemmet däremot vände sig till de verkligt fattiga, och endast katoliker kunde enligt stadgarna komma ifråga.
Församlingen i Stockholm bestod dels av anställda vid de utländska legationerna i Stockholm, dels av invandrade tyska och franska hantverkare. Sedan Gustav III:s tid var det tillåtet för invandrare att behålla sin katolska tro i Sverige. De invandrade hantverkarna var ofta fattiga. Eftersom systrarna var sjukvårdsutbildade, började de även besöka sjuka församlingsmedlemmar och hjälpa dem. En av systrarna, Valeria, kom att göra tjänst på slottet som hjälp åt drottning Josefinas kammarfru, som var sjuk. På det sättet kom systrarna att få kontakt med drottning Josefina.[2]
Systrarna planerade nu även att inrätta ett hem för gamla och sjuka församlingsmedlemmar. Biskopen gav sitt godkännande och man startade en insamling. Den gav ett resultat över förväntan, kanske därför att drottning Josefina stod som första namn på listan. Drottningen var katolik och hade tillåtits behålla sin tro, när hon genom sitt giftermål med den svenske kronprinsen Oskar kom att tillhöra det svenska hovet. Verksamheten började nu i ett hus på Björngårdsgatan på Södermalm. Strax före drottning Josefinas död ordnades så att hemmet blev en stiftelse. Stiftelsen Josephinahemmet verkade på Södermalm i många år. Man hyrde lokaler för verksamheten i ett gammalt hus. Så småningom fick man tillfälle att köpa huset och byggde efter en tid ett nytt stort hus på samma tomt. Det nya huset låg vid korsningen av Högbergsgatan och Björngårdsgatan. Där kunde man hyra ut en del lägenheter till utomstående och fick därigenom inkomster som kunde användas i verksamheten.[2]
Verksamhet idag
Verksamheten vid hemmet har under åren förändrats på ett sätt som återspeglar samhällsutvecklingen. Från att från början ha varit ett utpräglat fattighus för verkligt fattiga katoliker, utvecklades Josephinahemmet till ett ålderdomshem, för att därefter i samband med samhällets allt större ansvarstagande på socialvårdens område omformas till ett modernt servicehus. Efter ha varit vård- och omsorgsboende under några år är nu hemmet ett seniorboende med egen hemtjänst.
Hemmets verksamhet har under huvuddelen av tiden byggt på änkedrottning Josefinas donation och katolska kyrkans insatser i olika former, särskilt systrarnas oavlönade arbete. Ett stort steg togs 1979 då styrelsen för Josephinahemmet beslöt att ta emot kommunal finansiering, så kallat utjämningsbidrag. Detta var en nödvändig förutsättning för att kunna fortsätta verksamheten.
Hemmet har till sin sammansättning vad gäller såväl hyresgäster som personalen en synnerligen internationell prägel med många nationaliteter företrädda. De Elisabethsystrar som idag bor i och är verksamma vid hemmet utgör en integrerad del av personalstyrkan och har samma arbetsvillkor som övriga anställda. Elisabethsystrarna tillhör en orden vars medlemmar ursprungligen skulle gå ut i samhället och hjälpa sjuka och andra behövande.
Kapellet och husets verksamheter är mycket nära förbundna med varandra. Sankta Ragnhilds kapellförsamling har en egen präst. Hemmet innehåller både prästbostad och församlingshem. Varje morgon firar man mässa med nattvardsgång i kapellet, och varje eftermiddag läser man Rosenkransen eller Rosenkransbönen, som är en lång betraktande bön angående olika händelser i Jesu liv. Man anhåller också hos Jungfru Maria om förbön.[2]
